Filmkväll

Nu ska jag avlöja den bistra sanningen om hur det blev med min filmkväll i lördags...

Jag tittade på "Lyckan , kärleken och meningen med livet" (Eat, Pray, Love).
Skippade Gladiatorerna på TV4 som resten av familjen tittade på.
Startade  DVD'n i god tid "innan jag blir för trött".

Filmen (boken) handlar om hur den kvinnliga huvudpersonen under ett år söker meningen med livet bla genom att tillbringa 4 månader i Italien (för att lära sig italienska och äta - klar favoritdel!), 4 månader i Indien (för att be) och 4 månader i Indonesien (där hon hittar kärleken). Jag har ju läst boken, så handlingen i grova drag har jag koll på!

En kort resumé av filmen som jag uppfattade den på min filmkväll:
Jag slog på filmen, när jag vaknade till första gången var hon redan på väg att lämna Indien (dvs drygt 8 månader av året hade passerat...) Sen vaknade jag inte igen förrän eftertexten rullade upp... Narkolepsin hade slagit till igen!

Zzzzz... Sov som ett barn, med den skillanden att små barn (förhoppningsvis) inte har druckit rött vin till middagen. (Vilken kanske inte direkt bättrade på mina chanser att hålla mig vaken...)

Suck! Men det var ett stort framsteg att jag SLOG PÅ en film. Jag brukar inte ens komma så långt.

Nej, jag är ingen kvällsmänniska.
Jag är en "A" människa som gärna stiger upp tidigt på mornarna.
Det kanske är då jag ska se på film?