Spring time - Winter edition

I veckan kom (äntligen?) den här ”vinterns”
första snöfall över Göteborg. Man VET att det
övergår till regn inom ett par timmar, slaskar...
...och sen fryser det på igen!
Precis innan allt slask är borta...
Så att vi kan halka omkull på isiga trottoarer!

Jag förstår att man inte tycker om vintern här
- om man tror att det här ÄR vinter!

Men man får ta det som erbjuds.

Så när första snön börjat falla,
tidigt i tisdags morse, så utnyttjade jag min
omänskliga rättighet att springa en runda,
INNAN det blivit för slaskigt, eller frusit på...

Förvånansvärt få som utnyttjar
allemansrätten att springa innan frukost!

Riktigt så pigg och övertygad lät jag inte
när klockan ringde...
Men så tittade jag ut och såg snöfallet!

Den korta chansen på vintern ville man
ju inte missa. Man vill ju ärligt kunna
säga att man springer alla årstider!

Fettisdag

En (nästintill) lagstadgad nationell fikadag!
På bilden syns något så ovanligt som en helt
VANLIG semla! I det enkla bor det goda.

Mina hembakade favoriter är små, fula,
fulla med mandelmassa och grädde!

Jag följer laglydigt påbudet att äta en
(ok-det blev två...) semla på ”rätt” dag.
Såklart har jag provat några innan...

För-säsongen för semlor blir bara längre och längre.
Det verkar inte finnas några gränser för vilka varianter
av nya bakverk som tillkommer och missbrukar semlans namn.

Inte ok! Jag håller mig till originalet!
Men semmelkladdkaka var faktiskt ganska gott...

Planering

De senaste veckorna (månaderna?) har vädret växlat
mellan frisk till hård vind, stormbyar, regn och ösregn...
Då gäller det att studera väderprognosen noga,
innan man lägger upp sitt träningsschema.
Man får i alla fall försöka hitta en lucka mellan
regnskurarna och se till att få vinden i ryggen
när prognosen varnar för 24 m/s i byarna...

När vädret växlar mellan pest, pissregn, kolera
(och Corona...) är man extra glad att man har ett
gym-kort. Då lågtrycken avlöser varandra, kan man
lita på att inomhusklimatet och grupptrycket är stabilt.

Huvud, axlar, knä och tå får vad de tål
- Body Pump på lördag förmiddag!
Det är sen gammalt!
Dessutom öste regnet ner.
Så utomhusaktiviteter lockade inte just igår...

Men den som spar han har, långpasset kvar!

Så i morse fanns inga alternativ.
Men det öppnade sig faktiskt en lucka mellan skurarna!
Bara att klä upp sig och ladda med energi-bars med budskap.

Innan 11 var det dessutom en lämplig lucka i TV-tablån.
Innan diverse mass- och jaktstarter!
Mycket att ta hänsyn till när man ska
göra ett schema för en skön söndag...

I februari (som jag trodde var en vintermånad...)
hade jag väl tänkt mig att få tillfälle att åka längdskidor,
men det närmaste jag kommer vintersport i år är
Vinterstudion på TV. Men. Det blir det ju desto mer av!

Särskilt med en bra planering!

Efter 2 dryga timmar ute i friska luften är det en
mänsklig rättighet att ägna den dubbla tiden åt
TV-sport. När man blivit helt blåst i motvinden som inte
gick att undvika helt, är det skönt att softa i soffan resten
av dagen och se omänskliga insatser av norska skidåkare!

I nöd och (o)lust

Det är ju inte alla mornar man ”studsar” ur sängen
och ut i löpspåret... Vardagar går det ”lätt” och av bara
farten (nästan). Men på helgen hinner man vara vaken
och vid medvetande ett par timmar, innan det är dags.
Vilket gör att man hinner tänka efter före...
Förnuftet hinner vakna och säga att:
”man måste inte springa i tid och otid,
man ”måste” faktiskt  inget alls...”

Kan inte ljuga och säga att jag ville springa alls idag.
Men, jag ville ”ha sprungit”... Ha det gjort!
Springa, springer, sprang, HAR sprungit - Perfekt!
Som i svenska språket grammatiska tempus - ”perfekt”!

Tanken på att ge sig ut kändes både onödigt och olustigt.
Jämngrått ute och ingen sol i sinne...
Men man vill ju ligga steget före och göra bort långpasset
i lugnet före stormen Dennis som är på ingång.

När man inte drivs av lust, får man ta till sin list.
Hitta på mutor till sig själv, locka med att det blir en
eftermiddag med vinterstudion och varm choklad.
Sen. Efteråt!

Funderade på vilket vägval jag skulle göra,
ville välja en runda som maximerade nedförsbackarna...
Men är det långpass så kan man inte välja den kortaste,
lättaste vägen. Tyvärr valde jag inte heller den ”roligaste”
vägen. För att komma ifrån alla backiga partier hamnade
jag på en 5 km raksträcka i lätt motvind, parallellt med
motorvägen... inte mycket lust eller fägring där!

Men kilometrarna tickade på och tiden går fort,
även om det inte är så där jätteroligt...
Så till slut kan man äntligen välja en väg
som leder hemåt - och gjort är gjort!

Skönt att kunna säga:
Jag HAR sprungit 23 km!

Rekordtid(igt)!

Att ställa klockan på 04.55 för att ge sig ut att
springa innan jobbet handlar inte om att vara "duktig".
Jag gör det av ren lathet! Jag slipper göra det "sen".

Mer ledig tid på kvällen för ett Netflix-maraton!

Har man testat det några gånger så vet man att
det är klart värt det. Hur galet det än låter!
Även om det såklart kan kännas motigt just i
det ögonblick klockan ringer, precis när sängen
är som skönast och man blivit ett med kudden...

Då hjälper det att man har bestämt sig och förberett sig
kvällen innan. Lagt fram löparkläderna, helst fixat med frukosten,
bestämt vilka människokläder man ska ta på efter duschen...

Det kommer inte att hända att man vaknar en morgon
och plötsligt "känner" för att ge sig ut, lite spontant.
Nope! Så galen är inte ens jag!

Om man väntar på att motivationen ska komma och
knacka på och hjälpa en upp så väntar man förgäves.
Man får ta disciplinen i hand följa planen!

Det händer att man gör det klassiska misstaget
och börjar förhandla med disciplinen.
"Om jag tar sovmorgon idag - så springer jag imorgon istället..."

Nej, nej, nej! Det finns inga alternativ.
Bara gör det! NU! Förnuft före känsla.
Förnuft först, för en ännu bättre känsla - efteråt!
Eller, kanske för många känslor
och inte så mycket förnuft...

Kommer man i kläderna och ut genom dörren
så är segern vunnen! De mornar då man haft det
motigt och förhandlat med sig själv mot alla ursäkter
brukar man belönas lite extra. Det är lite känslan av "från 0-100"
- ju mer motigt det var att komma igång - desto större seger!

Så denna vecka har det blivit rekordtid(igt)!
Ironiskt att jag just dessa mornar även stämplat in
ovanligt tidigt på jobbet. Bokstavligt talat i farten!

Löpning på morgonen saknar all logik.

I ur och skur

Söndag=Långpass. Det är sen gammalt.
Då spelar det ingen roll att det är stormvarning...

Maraton-Magda var med mig hela vägen,
även denna söndag. Inte fysiskt, men väl i form av
de energi-bars som hon bakat och lämnat i kylen!
Kunde inta hennes bars med peppiga budskap halvvägs.

Kanske detta bidrog till att göra andra halvan av passet lite lättare?
Trots att vädret blev allt sämre och regnet tilltog...
Fast främst berodde det nog på att jag fick vinden i ryggen!

Sista hälften är ALLTID bättre!

(man kommer ju allt närmare slutet,
ven om det mer känns som nära döden...)

Inte nog med att jag var på den andra och därmed också
sista hälften, dessutom träffade jag på min ”bättre hälft”
som också var ute - fångad av en stormvind...

Jag lät honom löpa och fortsatte min ensamma - långsamma -
väg hemåt! Peppad av Iron Maiden på min spellista:
”The loneliness of a long distance runner”...

En lång, tung, blöt runda i motvind är som allra bäst när
den är avslutad! Även om min kaffedrink och min gröna
smoothie såg ut som en bild på ”före och efter” hästen har ätit...

Enligt prognosen ska vädret bli ännu värre
- tur klimatet inomhus är stabilt.
Prognosen för resten av kvällen utlovar lugnt
och vindstilla(sittande) i soffan!

Från 0-20...

...på nolltid!!?

Samtidigt som hans föräldrar inte har blivit ett dugg äldre...
Den lille badpojken har inte blivit någon "bad-boy",
trots att hans mor försökt att föregå med dåligt exempel...

Vi är usla på att fira födelsedagar i den här familjen
(men detta kanske är året då det sker ett undantag???)

Men en blåbärstårta är ett måste!

Tänkte överraska med en STOR tårta,
så jag köpte en 10-bitars! Då vi bara är 3 personer som
äter tårta, så tänkte jag att det skulle bli MYCKET tårta!

Men det visade sig att bageriet inte har riktigt samma
uppfattning som jag om vad som är en "bit"...

Men den räckte till - och det var gott så.

Mums!

the bad boy...

Spring time!

Söndagslöpning i SOLSKEN!!?
Vilken härlig (vinter?)dag!

Hade bästa draghjälpen i Maraton-Magda,
som bjöd på hembakta energi-bars halvvägs!

Kan inte kalla det gruppterapi då ingen orkar vara särskilt
sällskaplig på det längsta långpasset på alldeles för länge...
Men nu är vi på G!

Efter 18 km får man fylla på med
(förnybar?/lokalt producerad!) grön energi
och årets första semla - det är sen gammalt!

Då är livet rättvist igen!

Men. Delar av min kropp har antytt att
den känner sig orättvist behandlad...
Särskilt det vänstra höftpartiet har haft lite
synpunkter på mina aktiviteter.

Men efter en vecka av interna stridigheter i
min lättkränkta höft har motståndet lagt sig
och löpningen i söndags gick smärtfritt!

Nu efter ett par dagar så är det mer ”jämna plågor”,
särskilt om jag varit stilla en stund...
Precis som man kan förvänta sig - vid min ålder.

Om det hade varit val idag hade jag inte lagt min röst på det
vänstra höftpartiet, men jag hoppas och tror nog att vi ska
kunna samarbeta framöver. Jag tänker inte tillåta, eller ens
förhandla om några avhopp (HEXIT?) från gemenskapen.

Alla ska med!
Mot nya mål(tider)!