Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

torsdag 20 maj 2021

Lost in transit...

Snart har ytterligare en kort vecka passerat efter en lång helg.

Långhelgen blev lite längre än planerat. I alla fall i kilometer räknat.

Vi tog en sväng till Hasslö - och där borde jag ha stannat...

Det var ju vecka 19 och således,

enligt mitt enkla träningsupplägg, 19 km på schemat!


Men det behöver inte vara "lätt" för att det är enkelt! 

Jag är inte särskilt lätt på foten

- och nu börjar det bli långt på riktigt!


Hasslö är inte så stort - så för att slippa springa 2 varv,

så fick jag skjuts med bil - exakt 19 km bort.

(jag var väldigt noga med att det skulle vara prick 19)

Sen skulle jag "bara" springa precis samma väg tillbaka!

(en väg som jag dessutom sprungit innan)

Men det behöver inte vara lätt för att det är enkelt!

(som någon klok person precis sa)


Hur svårt kan det va?

Svårare än man kan tro visade det sig...


När jag var halvvägs började jag misstänka att 

jag var på fel väg (havet var plötsligt på höger sida!!?)

och jag fick onda aningar...

Jag brukar skoja om mitt dåliga lokalsinne,

men just då var jag mer oroad än road...

Jag kände mig mer borta än vanligt.

Att försöka läsa kartan i mobilen var lönlöst.

De små landsvägarna var bara tunna linjer

som jag omöjligt kunde se med blotta ögat, 

och -nej-  jag KAN. INTE. LÄSA. KARTOR.


Men jag ville inte utsätta mig för det förnedrande

samtalet hem: "Kan du hämta mig igen?"

"Var är du?" 

" Ja inte f-n vet jag! Ut och leta bara!"

Så jag bestämde mig för att FÖRST springa mina planerade 19 km 

- och SEN ta reda på vart jag var och ringa efter hämtning...

Men -halleluja- helt plötsligt var jag på rätt väg igen

och kunde själv ta mig tillbaka till Hasslö

(nästan) som planerat! 

Prick 19 km blev 23...

Men känslan att "se" Hasslö igen 

- knappt synlig i dimman - 

var precis som jag föreställt mig den!


Miljöombyte innebär en risk för vilsna själar.

Jag ska hädanefter hålla mig på hemmaplan,

samt be maken lägga in ”hitta MIN iPhone” i sin mobil. 

Så han kan hitta mig nästa gång när jag är helt borttappad!





måndag 3 maj 2021

Tillfälligt avbrott

Igår var ingen helt vanlig dag!

Frukost på sängen - sång - paket - tårta - hemliga överraskningar!

Så firar vi inte födelsedagar hemma på vår gata i stan.

I år var inget undantag. Vi hade inte planerat eller köpt någonting...

Maken fyllde år - barnen var osäker på hur många...

Vem räknar ens efter man fyllt 35?


Men vi hade bokat in en liten utflykt.

Det skulle bli frukostkokkaffepremiär! Hurra!

Det blev inte sämre av att solen sken och sjön låg spegelblank!


En kort skogspromenad, 

lagom för oss som inte är rustade med "rätt" utrustning.

Vi har turen att ha goda vänner som har vildmarksutrustning 

i form av fina ryggsäckar, yxor, kokkaffepanna...

Ja, tom födelsedagspresenter hade de med!

Vi kunde bära vårt medhavda fika i en picknickkorg.

(har avancerat från att ha fikat i en Coop-kasse...)

Skriet från vildmarken ekade när vi såg en orm.

Men dock. En mycket bra start på födelsedagen

Det här får vi göra om!


Efter frukostkaffet var det dags för lunch.

Smörgåstårta! 

DÅ är det INGEN vanlig dag! Hurra!


Sen var det dags för en riktig utmaning 

- långt utanför komfortzonen.

Att ta på sig människokläder och "vanliga" 

skor hör inte till någon daglig rutin längre.

Värst är att ta av sig mössan (Co-rånar-luvan)

och låta håret falla fritt ("fritt fall" var ordet...)

Någon frisyr har inte setts till på många, långa månader...


Jag gjorde ett fåfängt försök att kleta mascara

på mina korta spretiga ögonfransar (klet var ordet...)

Det såg ut som några imse, vimse spindelben som 

klättrat vilse bakom min råttfärgade långa lugg.

Rena djurkyrkogården...

Men det gör ju inte så mycket om jag skrämmer 

folk när jag går ut - de ska ändå hålla avstånd!


Som ett tillfälligt avbrott från vardagslunken

tog vi in på hotell och åt på restaurang!

Vad gör man inte för att få tillfälle att dricka vin på en söndag!?


Det var ingen trängsel - så det kändes lugnt.

Efter middagen fanns det möjlighet att doppa

sin vinterbleka kropp i hotellets utomhuspool.


Om vanliga kläder känns ovana, ska vi inte tala om badkläder...

Jag saknar "behag" att visa upp och riktig obehagligt var det 

att resten av kroppen inte riktigt fick plats inom plaggets omfång.

Sånt är livet när man har en Corona-kropp 

- men ändå saknar anti-kroppar...


Sammantaget blev det en kalasdag 

- trots att vi inte firar födelsedagar!