Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

tisdag 29 september 2020

Som man bäddar...

För en månad sedan beställde vi en ny säng!
Detta var inget förhastat eller spontant beslut.
I säkert 5 år har vi sagt att "vi ska köpa en ny säng..."
Sen har vi växlat mellan att lägga till, 
"efter semestern..." alternativt "efter jul..." 

Den gamla sängen bestod av två kroppsformade gropar...
Jag sov visserligen bra i min grop, men nu var botten nådd.
Bokstavligt talat. 

Men hur f-n väljer man säng?
Man kan ju inte övernatta i sängbutiken...
Efter ett par besök hos Kungsängen och ett på Mio
så var sängen i allafall beställd. Vår i särklass dyraste
möbel! Någonsin... 

Men den var på REA. Så vi sparade faktiskt 50%!
...men det var inte sant, men det var inte sant.
Sängar prissätts så att de alltid ska kunna säljas på "REA".
Så man blir lurad - oavsett.

Men. Som man bäddar får man ligga! Hoppas man ju!

I helgen passade vi på att måla om sovrummet.
Beige vägg byttes mot "varmvit".
Den mönstrade fondtapeten som vi haft i många år behöll vi. 
Men. 
Sovrummet fick sig ett rejält ansiktslyft och en välbehövlig städning!
För i går var det äntligen LEVERANS!
Vi var redo! Eller?

I väntan på sängen har jag drömt mig bort på 
Instagram #sovrum #säng ... 
Jag har köpt kuddar, sängöverkast, provbäddat.
Förkastat överkast och köpt andra alternativ...
Tills jag drömde (mar)drömmar om hotellbäddningar.

Jag hade fått en överdos av Instagrambilder på
vita sovrum, fluffiga kuddar i ljusa pastellfärger...
"Addera textilier så blir det mysigt" sa nån...
Men min ny-gamla samling av kuddar, filtar, gardiner, sänglinne 
var plötsligt förvandlat till en mix utan minsta match.

Hjälp! 

Hur skulle jag någonsin få till ett Instagram-vänligt sovrum???
Jag blev plötsligt allergisk mot både färg och mönster...
Vem orkar bädda sängen ens? Vart ska alla kuddar och överkast ligga
alla nattens timmar, nätter, dagar, veckor, när man inte orkar bädda?
Ett gott samvete är bästa huvudkudden... 
Men hur gör man om man har dåligt samvete för att man 
har för många kuddar - men ändå ingen som passar.

Sen vaknade jag upp ur min dröm och insåg att Instagram 
inte är på riktigt - inte för verkliga männsikor! 
Och mitt sovrum är inget hotellrum.

Lagom många kuddar är bäst.
Jag får gömma några - som får komma 
ut ur garderoben när tiden är mogen.

Min finaste (ärligt stulna) kudde med sitt 
broderade budskap får bästa platsen.
Några kuddar får korgen...

I natt kan jag nog sova gott!
#zzzzzzzzzz






















torsdag 17 september 2020

Ny-start!

När kan håller ut och håller avstånd 

så riskerar man inte bara att tappa förståndet.

Man tappar också motivationen när målen man 

tränar för ställs in, men alla måltider består...

Motivationen vet vi ju sen gammalt att den inte är att lita på.

Men man tappar även sina rutiner och den diciplin som brukar hjälpa till.

När sen sommaren och semestern kommer 

går det snabbt från förfall till fritt fall...


Inte helt o-skönt att låta sig (för)falla! 


Först hade jag lite dåligt samvete,

men sen såg jag fördelen med att vila sig ur form.

När botten är nådd så hittar man motivationen där nere!

Dags att flyta upp och ta tag i sig själv...

Skål och botten upp!


Även en gammal fallfrukt kan resa sig igen!

Så de första veckorna efter semestern var det 

sååå kul att komma igång och tillbaka till träningsrutinerna.

Motiverad för en ny-start, med de snabba förbättringar 

man bara kan uppleva kan känna när viktkurvan är på 

topp - och formkurvan är på väg i motsatt riktning...

Det är då man kan lura sig själv att tycka att 

det är rimligt att springa till hemmakontoret på 

morgonen och sen "hem" igen på kvällen!


Särskilt roligt var det att gå tillbaka till gymmet 

igen efter drygt 4 månaders karantän. 

Kontorsarbete bygger inga arm- och ryggmuskler...

Efter 4 månader på hemmakontoret kändes det som att jag 

tillhörde en utrotningshotad art i det ryggradslösa släktet...


Men det behöver inte vara en pandemi som kommer 

emellan för att motivation och diciplin rubbas.

Man måste ständigt hitta nya sätt att lura sig själv 

att först komma igång och sen hålla i gång.


Håll i - håll ut...

Varje dag - en ny chans till ny-start!


Tur det, för motivationen går upp och ner.

Oftast upp- sent på kvällen.

Man ställer klockan tidigt, med ambitionen

att hinna träna och ändå vara på jobbet i tid...

Man vaknar, det är mörkt, man snoozar, 

man vänder andra sidan till och snoozar en stund till. 

Ibland blir morgonträningen av, ibland inte... 

Oftast kommmer man iväg till jobbet.

Ibland får man tala till sig själv med den stränga rösten:

"Stig upp nu kärring 

- har du tur får du en ny chans redan imorgon!"