Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

torsdag 17 september 2020

Ny-start!

När kan håller ut och håller avstånd 

så riskerar man inte bara att tappa förståndet.

Man tappar också motivationen när målen man 

tränar för ställs in, men alla måltider består...

Motivationen vet vi ju sen gammalt att den inte är att lita på.

Men man tappar även sina rutiner och den diciplin som brukar hjälpa till.

När sen sommaren och semestern kommer 

går det snabbt från förfall till fritt fall...


Inte helt o-skönt att låta sig (för)falla! 


Först hade jag lite dåligt samvete,

men sen såg jag fördelen med att vila sig ur form.

När botten är nådd så hittar man motivationen där nere!

Dags att flyta upp och ta tag i sig själv...

Skål och botten upp!


Även en gammal fallfrukt kan resa sig igen!

Så de första veckorna efter semestern var det 

sååå kul att komma igång och tillbaka till träningsrutinerna.

Motiverad för en ny-start, med de snabba förbättringar 

man bara kan uppleva kan känna när viktkurvan är på 

topp - och formkurvan är på väg i motsatt riktning...

Det är då man kan lura sig själv att tycka att 

det är rimligt att springa till hemmakontoret på 

morgonen och sen "hem" igen på kvällen!


Särskilt roligt var det att gå tillbaka till gymmet 

igen efter drygt 4 månaders karantän. 

Kontorsarbete bygger inga arm- och ryggmuskler...

Efter 4 månader på hemmakontoret kändes det som att jag 

tillhörde en utrotningshotad art i det ryggradslösa släktet...


Men det behöver inte vara en pandemi som kommer 

emellan för att motivation och diciplin rubbas.

Man måste ständigt hitta nya sätt att lura sig själv 

att först komma igång och sen hålla i gång.


Håll i - håll ut...

Varje dag - en ny chans till ny-start!


Tur det, för motivationen går upp och ner.

Oftast upp- sent på kvällen.

Man ställer klockan tidigt, med ambitionen

att hinna träna och ändå vara på jobbet i tid...

Man vaknar, det är mörkt, man snoozar, 

man vänder andra sidan till och snoozar en stund till. 

Ibland blir morgonträningen av, ibland inte... 

Oftast kommmer man iväg till jobbet.

Ibland får man tala till sig själv med den stränga rösten:

"Stig upp nu kärring 

- har du tur får du en ny chans redan imorgon!"







2 kommentarer:

  1. Det känns som att jag kan ana, någonstans långt där inne, en 50-årskris som sakta kommer smygande... Eller? ;)

    SvaraRadera
  2. Haha! ett halvt rätt. Detta är 40-års krisen som aldrig tar slut...

    SvaraRadera