Ur spår(ad)

Vi har haft ett par veckor av vinter i Göteborg!

Det har varit några år med riktigt grå-slaskiga vintrar,

så vi "tappade" det lite när vi äntligen fick se snö!

Först hade vi ett par veckor med bara några centimeter snö - men kallt.

Så vi har hunnit testa längdskidor (och after ski) på hemmaplan!

Men i onsdags hade det kommit ca en decimeter nysnö

under natten och fortsatte sen att snöa hela dagen!

Jag nöjde mig inte med att göra snöänglar -

utan var bara "tvungen" att testa snö-yoga.

Pudrade näsan ner i kramsnön och lämnade spår 

efter (juckande?) hunden - dock en gulmarkerade...

Somnade inte i "savasana" i alla fall! Succe! Eller?

Skrämde säkert slag på de nya grannarna -

och de som redan flyttat behöver inte ångra sitt beslut...

Tyvärr lovade väderprognosen milt väder och regn.

Så vi visste att det var "sista chansen" att åka skidor.

Denna gången testade jag längdskidor bokstavligt talat på hemmaplan.

Jag spårade upp en slinga runt dammen (Svankällan) och åkte 4 varv! 

Svettigt värre att spåra samtidigt som jag hade fullt upp med att 

jaga bort de som envisades att promenera i mitt skidspår!

Vad är det för FEL på folk??? (undrade nog de också...)

Resten av familjen var också ute och gjorde några varv var!

Ungdomarna smög ut när det blivit mörkt -

när det inte längre var någon risk att möta folk...

I går morse så snart det ljusnat tog jag några ärevarv.

För sen dess har det tyvärr regnat.

Vi får återgå till TV-sport och Vinterstudion på heltid!

Lång och trogen tjänst

1, 2, 3, på det 4e ska det ske...

...på det 25e gäller det, på det 26e smäller det!

Alltså, den känslan...

...när vetskapen sjunker in -

att man är på sitt 26e tjänsteår...

Volvo (Cars) For Life! 

"Vanliga" år så tackas "jubilarer" för lång och trogen tjänst

med en "Tjänsteårsfest". Med mingel, middag och underhållning.

Jag var med (min man) på en sådan fest, förra hösten.

Han firades för lång - men otrogen tjänst - så jag skämdes 

inte för att ta för mig - RIKLIGT - av snittar och bubbel.

Jag visste ju att jag bara hade ett år kvar - till "min" fest.

Men så kom 2020 - och ALLT ställdes in...

Så det blev ingen storslagen tillställning för oss som började 

vår karriär 1995 - när den tuffaste Volvon var - gul...

Men istället fick vi fira - på egen hand - med 

betald hotellövernattning och 3 rätters middag för två.

(och med en videohälsning från Håkan Samuelsson)

Min man fick följa med mig - passade ju bra - 

för han har ju också hängt med i 25 år...

I dessa isolerade tider var det ett riktigt äventyr att ta båten 

(jajjamen - vi bor på en ö!) över till stan från Hisingen!

Trots klarblå himmel och kort sträcka - fick jag lite 

tvångstankar om Titanic - det var ju faktiskt is på älven...

Såg varken till flytvästar eller livbåtar!!?

Men vi överlevde...

Jag klarade även att ta mig -i klackeskor-

längs kullerstensgatorna, utan att vricka fötterna!

För det var lite bråttom. Jag ville hinna med lite

shopping (ABSTINENS!) och ett besök hos frisören,

innan kvällens firande kunde starta.

Ballonger och en flaska rött 

välkomnade oss på rummet.

Sen blev det champagne i baren.

(verkar som att företaget ville att vi skulle glömma 

så mycket som möjligt av våra första 25 år...)

All mat, särskilt förrätten - och VINET till - var jättegott! 

Så det var ett mycket bra, alternativt sätt att fira på.

Pga av rådande pandemi och restriktioner, så får

alkohol inte serveras efter 20.00. Men vad gör det?

Man vill ju inte missa "På spåret" 

- och vi hade ju en flaska rött på rummet.

Nästan som en helt vanlig fredag!

(jag vill ju gärna att det ska vara "som vanligt")

förutom att jag faktiskt KUNDE ett resmål -

och att jag fick ligga i sängen och spilla dricka vin!

Som grädde på moset (eller kanske salt i makens sår...) 

hann jag med lite mer shopping på lördag morgon!

Tittade inte ens på prislapparna...

Men jag köper faktiskt bara det jag verkligen 

villhöver, så det fick det vara värt! För nöjet att 

få spendera lite - efter snart ett år med bara...

*harkel* - nätshopping...

Så det var en helg full av nöjen - 

inför ännu en vecka "på jobbet" - men hemma...

Nu kör vi! Bara 10 år kvar till nästa chans 

att få gå på tjänsteårsfest, då som 35-åring!

Vitt som snö, grädde och marshmallows!

Den senaste veckan har det varit ovanligt kallt -

inte för en norrlänning - men ändå - relativt kallt

för att vara här i Göteborg. Men som kompensation 

har vi fått se solen skina från en klarblå himmel.

Vi har snö som ligger kvar - utan att slaska!!?

Med rätt kläder, rörelse, eld, kaffe (gärna spetsat), 

inre glöd (?) och ett renskinn, så inte bara överlever man,

(ja, många här är förvånade!) man kan njuta av att 

vara utomhus - i timmar - utan att frysa ihjäl!

I fredags hade vi gruppmöte och lunch utomhus.

Termometern på morgonen visade blott 

(en dag ett ögonblick i sänder) minus 14...

Man kunde - utan dåligt samvete - starta arbetsdagen

vid datorn på hemmakontoret iförd långkalsonger.

Tog en stund att skrapa fram bilen, då dieselvärmaren

vägrar starta, då vi kör för sällan och batteriet laddar ur...

(ett av I-landsproblemen som hemarbete medför...) 

men jag fick ju själv upp värmen och sen var det riktigt 

spännande att ge sig i väg för att träffa folk! 

Inte varje dag!

Och inte vilka som helt utan BÄSTA teamet!!!

Dagen D till ära iklädd bästa understället, 

matchande mössa och överdragsbyxor!

Mössa är nödvändigt - inte bara för kylan, 

utan för att hålla styr på en lockdown-frisyr, 

som inte sett en sax på flera månader...

Överdragsbyxan hade krympt 2 storlekar i garderoben

- men den fortfarande att knäppa - iaf INNAN lunchen...

Jag utmanade sömmarna genom att värma mig med yogaövningar

ovanför eldfatet. Glödposition i dubbel bemärkelse!

Sen valde jag en tryggare position och satte

mig varmt, snyggt och tryggt på mitt renskinn!

Så trevligt att få hänga med hjärn-gänget igen!

Live - utan tekniska störningar.

Bara med alla individers personliga störningar och 

särdrag (och utan att kunna sätta någon på "mute")

Den härliga känslan och glädjen hängde kvar flera 

timmar när jag återgått till hemmakontoret.

Lukten från grillröken hänger FORTFARANDE kvar...

Bra där, nu både luktar jag - och ser ut - som en grillkorv!

Som om denna dos D-vitamin inte var nog, så stämplade familjen 

ut tidigt och packade längdskidorna i den nu upptinade bilen.

Det blev några kilometers skidåkning innan solen försvann ner 

i horisonten. Mycket jobbigare än det ser ut att vara på TV!

Särskilt om man bara ätit pinnbröd och marshmallows till lunch...

Men HUR härligt att få ha After Ski på hemmaplan?

DEN kaffedrinken smakade bra efteråt!

Jag slösade inte med kaffet - om man säger så...

Lördag morgon var det fortfarande klart och kallt.

Men är det första lördagen i Februari,

så är det ingen vanlig dag utan "Löpningens dag"! 

...och min förstföddes födelsedag - i den ordningen!

Med rosor på kinden och solsken i blick fick jag ännu 

mer D-vitaminer i ett gnistrande vitt vinterlandskap!

Nu i efterhand kan jag intala mig själv att det var 

allt igenom härligt. Sanningen var att det enda som

fick mig att uthärda 15 långa, tunga kilometer var tanken 

på de scones, färdiga att gräddas, som väntade hemma.

Hemma var det dukat för brunch och födelsedagsbarnet 

var återuppstånden, lagom till jag var (helt) färdig.

21-årsdagen firades med en "enkel tulipan" -

bokstavligt talat... Ja och blåbärstårta såklart!

Söndag morgon var det dags för mer ljusterapi.

Inte i fäders spår och knappast mot några framtida segrar.

Men utan vare sig teknik, fäste eller något vidare glid, 

så är man glad att man kommer fram helskinnad och att

FIKAT som dukas fram håller VÄRLDSKLASS!

Hoppas på många fler "vita" helger!

Vitt som i snö, grädde och marshmallows!