Rutinärenden

Det är tur att man har sina inrutade rutiner!
Rutinärenden som man gör av gammal god vana.
Motivationen är ingen pålitlig kompis, disciplin är allt.

Jag är visserligen mer "morgon-människa"
än "kvälls-människa" (ibland har jag knappt
drag av mänskliga egenskaper..) Men.
Varför är det alltid så att när klockan ringer
på morgonen, så är sängen som skönast?

Jag säger inte att det är LÄTT att gå upp.

Men jag lockar mig själv med att om jag går
upp i tid - får jag gå UT en runda innan frukost!
Det kanske låter helknäppt. Men har man väl provat
- så VET man att det ÄR bästa starten på dagen!

Särskilt nu, denna årstiden.
Har börjat uppskatta ljuset,
även om jag gillar den mörka årstiden, kyla och drivis...

I Corona-tider passar jag på att ”springa” till jobbet
- när man har kontoret hemma så finns inga ursäkter!

En bra dag blir det även en lunchpromenad.
Tur att vi har en fin slinga runt "Svankällan"precis runt knuten.
Den här veckan har vädret varit helt ljuvligt.
Både på morgon-, middag- och kvällspromenaden runt dammen.

Så det är ganska lätt att göra "rätt" val.
Om man har bra rutiner så behöver inte göra några val.
Man bara gör, det man alltid brukar göra.
Jag blir ju inte uttråkad av att göra "samma" jämt.
Så tråkig är jag!

Jag har många dåliga vanor och rutiner också,
så - det jämnar ut sig!
Jag är bara en motvillig, medelmåttig,
motionär som gillar att springa på udda (års)tider...

Imorgon återgår jag till alternativ träning sysselsättning.
Ännu en dag som permitterad. Då hinner man med både
en promenad, eller två och lite "aktiv" vila...

Vår!

Morgondimma

Lunchpromenad

Permitterad hemmafru

Synd att jag är född i fel tid.
Jag hade blivit en utmärkt hemmafru!
Eller, snarare någon form av lyxhustru - utan lyx...

Men nu får jag prova på hur livet hade kunnat vara.
Nu när jag är permitterad ett par dar i veckan!
Men det blir inte samma sakn när hela familjen har husarrest...

Med 4 hungriga vargar som går hemma hela tiden,
så är det ett heltidsjobb att förbereda,
laga mat och plocka undan i köket...

Igår serverade jag förmiddagskaffet till min hårt
arbetande man. Sen var det dags att tillaga lunch.
Det blev hel ugnsstekt kyckling med currysås.
Dottern slickade tallriken
(vi ska nog fortsätta att vara socialt distanserade...)
och ville ha receptet. Men, när jag förklarade att man
gör sås av skyn från kycklingen ville hon bli vegan...

Medan kycklingen stektes, mixade jag havregryn
och rörde ihop en potatislimpa inför kvällens middag.

Jag upptäckte att vi saknade filmjölk, men kunde
istället använda slattar av gräddfil och yoghurt.
Jag kände mig riktigt huslig!
Man slänger inte mat i dessa tider!

Sonen var inte helt nöjd med att det ”bara” var
soppa till middag. Så han fick andra rester.
Man slänger INTE mat i dessa tider!

Men nu har jag fått av mig förklädet och
stämplar in på hemmakontoret i några dagar.
Så får vi se hur huslig jag känner mig på fredag.

Var glad i onödan!

I dessa cOROna tider är det lätt att deppa ihop.
Allt man inte kan och ”får” göra... Suck...
Stora fester, långa resor...

Men det är inte precis det min agenda brukar vara
full av (även om jag hade vissa planer för detta år...)
Vad är väl en bal på slottet?
Så mest saknar jag mina helt vanliga, ”normala”,
halvtråkiga vardagsrutiner. Gå till jobbet, träffa kollegor,
handla, gå till gymmet! ...gå till frisören... Herregud!
Tur man fortfarande kan ha mössa på sig när man går ut..

Men.
Även om det är lätt att måla upp skräckscenarion,
(att min frisyr lämnat in ÄR allvarligt,
men den kan nog återuppstå efter Corona...)
måste man försöka (så gott det går) att inte
oroa sig i onödan, för det som INTE har hänt - än.

Var glad i onödan i stället!

Så idag är jag bara det. Glad.
(att helgen börjar för oss deltidspermitterade...)
Glad - helt i onödan. Mitt i krisen.
Längtar tills man kan säga: ”Glad att det är över”!

För att behålla lugnet sticker jag huvudet i sanden Netflix! 

Ett lätt sätt att hålla social distans och samtidigt göra en samhällsinsats!

Förenat (o)nytta med (miss)nöje

Hur ofta har man inte sagt:
”Det hade varit skönt att jobba lite mindre...
Helgerna skulle vara längre!
Man borde jobba 4 dagar och vara ledig 3.”

Jaha! Nu fick vi som vi ville! Eller?
Man ska se upp med vad man önskar sig!
För detta var ju inget vidare?
Korttidspermission, jobb 60% (hemifrån).
Har precis genomlidit ett ”ofrivilligt” påsklov,
Helt ledig i 12 dagar, i hemkarantän.

Borde ju passa mig och min introverta personlighet perfekt!

Ironiskt nog har arbetslusten aldrig varit
större än när vi ”tvingades” till att ta långledigt...

Men man får göra det bästa av situationen.
Fel att (inte) klaga!
Vi har mat, vi är (peppar, peppar) friska.
Vi har toapapper så att vi klarar oss!
(I svåra tider, använd papper på bägge sider...)

Men. Alltså! Det är inte bra med för mycket fritid...

Man vill förena nytta med nöje!
Ta vara på tiden...
Hinna med några ”projekt”
(läs: rensa, organisera och städa - att rensa
garderoben är ett nöje jag brukar unna mig...)
men ändå passa på att bara vara och njuta.
...av det man får och kan göra på social distans!
(vem vill ens träffa folk liksom?)

Nu har 12 dagar gått och jag har inte hunnit/orkat med
någonting... förutom ett antal böcker, ljudböcker, TV serier...

Tittade på snackis-dokumentären ”Tiger-King”.
Åh herregud! Vilka stollar det finns. Mina fördomar om
amerikanerna fick ett helt vattenkraftverk på sin kvarn!
Men serien kanske inte är helt representativ?

Jag har återgått till att titta på ”vanliga” serier.
Om mord... Mord i Sverige, mord i Danmark,
mord i Norge. Två serier om mord på Island
och nu även mord i Finland...

Så om amerikanerna gullar med tigerungar,
så slår vi nordbor ihjäl varandra... helt normalt!
(tittade även på första säsongen av Vikings,
på tal om nordbor som slår ihjäl varandra...)

Netflix är en sann vän i kristider!

Så det har blivit mycket tid till nöje!
Men ganska mycket onyttigt snaskande...

Trots att jag inte ens kunnat baka bullar!
För när vi äntligen fick tag på jäst,
så hade Coop slut på vetemjöl...
Lika bra det kanske... Vi har inte precis svultit!
Det har bakats både paj, pizza och diverse kakor.
Trots ransonering av mjöl.

Nu när jag precis vant mig vid mina nya karantän-
rutiner är det dags att gå tillbaka till (hemma)kontoret.

Känns riktigt tungt att komma igång igen
och starta med en ”hel”’3 dagars vecka...
Men det kan ju bli kul att få ”träffa folk” igen,
även om det är via Skype-möten!

Och om 3 dagar är det ju 4-dagars helg igen...
DÅ hinner jag kanske med att göra någon nytta!

Keep Yourself Alive!

När de nya skorna äntligen fick komma
ut ur garderoben och bekänna färg
så blev jag glatt överraskad!

Det visade sig att de är blå-lila!

Alla vet ju att det går mycket lättare att springa
om skorna matchar övrig outfit! (och tånaglarna...)

Skorna köptes i en annan tid i ett tidigare liv...
Före Corona. Då man fortfarande trodde att
man skulle kunna flyga till Wien, samlas i
grupp och springa Maraton i april...

Tack och lov har vi inte något utegångsförbud
i Sverige. Man får lov att rasta sina nya vänner
och ta sikte mot nya mål - längre fram!

Skulle inte beskriva mig som ”lätt på foten”,
men skorna hjälpte mig att hålla tempot och
(social) distans i 18 km. Längsta passet på länge!

Lyssnade på Queen och deras låtar håller än.
Budskap som passar väl i dessa oroliga tider:
Keep yourself alive!

Så ses vi  på startlinjen i ett liv efter detta!