Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

söndag 31 maj 2020

Morsdag

"Sanningen får man höra av små barn och alkoholister."
Måste även tillägga att även ”stora” barn gärna säger
sanningen, i alla fall om sin mamma - till sin mamma.
Fick höra av (vuxna?) sonen
- apropå att jag snart fyller 50 (!!!???)

”Du ser inte ut som 50!
Du har i och för sig alltid sett likadan ut...
Så det kanske är så att du såg ut som 50 redan när du
var 30... Nej! Du såg fan värre ut när du var 30 än nu!”

Jamen! Tack då, eller?
Väljer att tolka det som en komplimang, eller nåt...

Jag frågade mina avkommor redan tidigt i veckan vad de
planerade för mig inför (sön)dagen. Jag ville bara påminna
om hur mycket jag såg fram emot alla överraskningar... (obs ironi)

De såg ut som frågetecken. Vadå söndag?
”Är det Robinson-final?”
(Nej - det såg jag fram emot FÖRRA söndagen)
”Fyller du år?”
Nej det är ju inte (riktigt) än...

Jag syftade på MORSdag!
Som vi firar lika mycket (läs: inte alls) som vi firar
födelsedagar, namnsdagar, och andra hittepå dagar som
Halloween osv (undantaget Hallå-vin och Kanelbullens-dag)

Dvs, jag förväntar mig ingen uppvaktning.
Men jag hoppas på en uppVAKNING!
Om jag vaknar så är det en bra dag.
Kan jag kliva upp själv ur sängen så är det ju strålande.
Ännu en dag äldre! Hurra! Snyggare, starkare och smartare.

”Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet”

Men jag har lärt mig att man ska fira sin mor,
sin far, sin man, barn, syskon, småkusiner,
grannar, vänner, kollegor VARJE dag.

För en dag kan det vara försent.

Så idag hade jag verkligen velat ta igen alla
ofirade mors-dagar. För det är inte bara morsdag idag,
det är ett år sen fucking jävla cancer tog mamma ifrån oss.

Så jag bakar en tårta till mig själv
- och äter en bit för mamma också.


onsdag 27 maj 2020

Boktipset!

Ni na ni na ni nana!

Följer inte nyheterna om antal dödsfall i Corona.
Jag gör vad jag kan för att hålla ut (hålla in magen)
- och hålla avstånd.

Däremot engagerar jag mig gärna i fiktiva dödsfall,
där seriemördare lämnar lik efter lik efter sig.
Jag följer mördare i alla (serie)format.

Den ena dagen är den andra lik. Mer och mer lik...
Men för att undvika tristess, måste man variera sig.

Efter lika delar Netflix, Viaplay, SVTplay,
Nextory så måste man ibland vända blad. Gå vidare.
Variera sig. Titta, läsa, bläddra, lyssna...

Sista veckan har jag kommit in i ljudbokslyssnandet.
Svårt att sluta lyssna när det är spännande!
Just nu förföljer jag kriminalinspektör Emma Sköld.
Inte konstigt att jag hör röster i huvudet (och svarar dem)
när uppläsaren outtröttligt läser kapitel efter kapitel...

Familjens röster stänger jag effektivt ute med hörlurarna!

Ibland rör jag ihop ”mina” case...
Många ledtrådar att hålla reda på när man
förföljer flera seriemördare samtidigt.

Särskilt komplicerade blir fallen när man somnar ifrån ljudboken...

Bästa kombon är därför ljudbok och promenad.
Stigen runt Svankällan är vältrampad, kända
omgivningar, som inte bjuder på något nytt att se,
så man kan koncentrera sig på lyssnandet.
(missade tom när en älg stod intill slingan...)

Så nu tar jag helst en promenad både ”till jobbet” och ”hem”.
Sen kan man sätta sig i soffan och se hur det går med fallen
som utreds av TV-poliserna, innan man lägger sig i sängen
- och vänder blad.


onsdag 20 maj 2020

Kalasdag!

Idag är ingen vanlig dag! Hurra!
När man äntligen får träffa sina kollegor live
(en stund, utomhus med social distans).
Då är det fest!

Glass och ballonger på Las Verandas!

Rörde ihop en chokladbollskladdkaka på förmiddagen
(fördelen med att vara hemma och baka - jag menar - jobba...)

Inga baktankar alls med att ta med en kaka till chefen när hon fyller år!

Hela gruppen (alla 5 flamingos) åkte hem till henne som
en överraskning för GEMENSAM, lunch, kaffe och fika!

Tänk att så (bra) hade vi det varje dag förut!

Att solen skiner, värmen har återvänt och
långhelg väntar gör inte saken sämre.
Sol ute och inne i hjärta och sinne.
Jag har världens bästa kollegor!
Och de har... Mig...

Vi har ju suttit ”isolerade” sen mitten av mars.
Kändes lite som ett förbjudet äventyr att ge sig av hemifrån...
Jag var helt uppstressad av att behöva klä på
mig människokläder och göra mig ”i ordning”.
Tänk att man brukade ge sig iväg ut såhär! Varje dag!!?
Hur hann man med!!?

Mascaran hade torkat efter att ha varit oanvänd i månader.
Jag fick hårspray i ögat när jag försökte få styr
på en frisyr som också tagit permission...
(idag är det för varmt för att få sätta på corånarluvan...)

Tog på mig en vanlig klocka,
den var inte omställd till sommartid...

Men nu ställer vi om till helg!
Och kanske håller sommarvädret i sig.
Så vi kan ha lite skön hemester några dagar!

måndag 18 maj 2020

Kvinnlig list

I år planerar vi för hemester på ”Las Verandas”...
Då kan man inte ha för mycket av sittplatser utomhus!
(vi kan ju inte risker att komma för nära
varandra - vi måste ju hålla social distans!)

Vi har inga stora ytor (varken ute eller inne) att möblera,
så vi (läs: jag) tittade ut en mini-pytte-soffa till rimligt
pris (nedsatt 1000kr!) på Rusta. Det är ju orimligt att lägga
tusentals kronor på möbler som ska stå ute. I ur och skur...

Ja, vi bor i Sverige och nej vi har inget inglasat uterum,
och nej, vi ska inte bygga in altanen.
Då har vi ju ingen ute-plats alls.
Här måste vi faktiskt välja. Ute, eller inne.

Men mysigt vill man ju ha det... och ombonat... och ja,
KUDDAR och filtar kan man ju inte få för många av!

Jag hade tänkt ut en flexibel lösning som man
snabbt kan flytta runt för att få optimal placering
i förhållande till sol, skugga och vind.

Dessutom ska möblerna vara lätta att flytta in
och förvara. Sommaren är ju som vi vet - kort...

Jag såg vår nya ”lounge” framför mig:
2 soffor och ett litet bord. Fanns i lagersaldo.
Bara att åka och hämta, betala, lasta in i bilen, montera!

Men riktigt så lätt går det aldrig...'
Man har ju en bättre hälft också som måste få
tro att han varit delaktig i beslutsprocessen...

Det var ju inte dirkt kärlek vid första provsittningen på Rusta...

Jag har ju på de 25 år vi varit tillsammans
lärt mig hur man använder sin kvinnliga list
och inte går för snabbt fram.
Man måste (tyvärr) ge det lite tid.
Skynda långsamt. Tråkigt, men effektivt!
Men jag hade ju redan bearbetat detta ett tag.
Och vässat mina argument...

Att han inte lärt sig på 25 år att mina idéer
alltid är bra - och genomtänkta...
(är vi ett gammalt strävsamt par?
eller kanske snarare ett motsträvigt par...)

Men nu står våra nya soffor på plats!
(och snart minns ”ingen” vems idé det var
egentligen att skaffa dessa...)

Vi hade invigning igår,
även om vi fick dricka varm choklad iklädda
mössa och vinterjacka i det kyliga vädret...

Nu hoppas vi på rosevins-premiär i helgen.
Helst utan vantar och Corånarluvan!




söndag 17 maj 2020

Blåst, varvad, men nöjd!

Ställ inte in - ställ om!

När Corona kom och ställde i allt,
inklusive Göteborgsvarvet kunde man efterskänka
sin startplats och bli en Hero. Japp, det vill jag vara såklart!
Som Hero blev man också erbjuden att springa Varvet virtuellt.
Vad nu det innebär??? (Digi-tanten har ingen aning...)
Men man är ju inte sämre än att man kan ta reda på det.

Ställ inte in - ställ om!

Efter lite funderingar kring
"När, var, hur och varför", så hade jag en plan.
Som ändrades in i det sista och under pågående lopp...

Digi-tanten hade en utmaning i att anmäla, skapa och ihop koppla konton,
ladda ner och testa appar, ladda mobil, klocka och hörlurar,
val och nedladdning av spellista... Men till slut var jag startklar.
Digitaliserad och distanserad!
Men för säkerhetsskull laddade jag även en powerbank att ta med.
Mobilen fick INTE dö!

Att reka sträckan med cykel dagen innan
var kanske inte så smart... det gav både väntat
och oväntat skav, svettningar och domningar... 
Men huvudsaken att de kroppsdelar som behövdes
till löpningen var intakta!

På lördag morgon var det äntligen dags!
Drygt 21 km och väderprognosen lovade 21 m/s...
Gäller bara att hitta en 21 km lång nedförsbacke
- och se till att få vinden i ryggen!

Jag hade laddat med chokladbollskladdkaka, massor 
av pasta och Resorb, så energidepåerna var välfyllda!

Hade ju cyklat runt för att hitta en runda 
med maximalt utnyttjade nedförsbackar!
Men var inte riktigt nöjd...
Vaknade innan klockan av vinden som dånade utanför huset... 
Men i allafall inget regn!!? 
Låg kvar i sängen och funderade - igen - på: 
När? Var? Hur? Varför? 
Men så kom jag på det! Jag gör inte bara ETT varv. 
Om jag tar varvet runt Svankällan 6, eller kanske 7 gånger?
Så kan jag avsluta med en 1 km lång nedförsbacke!
Jag är inte vara en Hero, jag är ett geni också!
Då jag inte målat ut någon blå linje i asfalten,
så behövde jag inte ställa in - jag kunde jag ställa om!

Så efter frukosten var jag snabbt klar för start. 
Bara på med vindjackan, starta spellistan och APPEN! 
(stressigt moment att själv ansvara för tidtagningen...)
Kom i väg - i första startgrupp - klockan 8.00. 

Ingenting var som "vanligt"...

Ingen blå linje att följa.
Inga baja-maja köer... Ingen trängsel i spåret, 
inga medlöpare som skriker "Håll höger Volvo!"...

Ingen PUBLIK! Saknade tom de som sitter på en filt i
Slottsskogen och dricker rose när man har 21 km kvar...
Och de som sitter på uteserveringarna på Älvstranden
med sin kalla öl, när man själv är svettig och törstig men
har halva varvet kvar... och de som står hela vägen upp längs
Avenyn och gör high five!

I år blir det absolut inget high fivande....
Tröstade mig med att det inte var väder för
att sitta ute och dricka rose eller öl heller...

I mitten på maj brukar det vara T-shirt premiär,
men i år var det läge att behålla mössan. Kallt och blåsigt!
Passar mig bra, för efter den här karantän-tiden utan
frisörbesök så går jag aldrig ut utan min Corånarluva...

Fick banan och saft efter 10 km. Det suger att springa på grus.
Så efter 7 varv runt grusslingan var det skönt att ge sig ut på asfalt.

Riktigt nöjd med mitt val av musik!
Spellistor som man använder vid långpass har
ingen skamgräns, så utan att skämmas laddade
jag ner alla låtar från Eurovision 2020...

Oväntat bra! Med låttitlar som ”Still Breathing”
”My last breath” och med peppande textrader som:
”Running til I reach the end. Distance is in my hand”
kände jag mig stark!

Men med  3 km kvar blev det tungt,
kilometrarna blev längre och längre...
Jag ställde om - igen. För att undvika uppförsbackar,
vände jag tvärt om och sprang tillbaka en bit, tills jag gick "i mål".
Kan vara flexibel när det passar mig!

Att jag sen hade 2 km uppförsbacke hem spelade ingen roll!

Jag var så nöjd.
Nöjd med banprofilen... Nöjd med sluttiden!
(publikstödet GÖR skillnad!!!)

Nöjd med serveringen som väntade mig i hallen.

Kexchoklad, bulle, kaffe och KALL MJÖLK.
Arrangören (läs: jag) har verkligen tänkt på ALLT!
Inte samma känsla som att avnjuta dessa
delikatesser på Slottsskogsvallen.
Men man kommer fort in i värmen och duschen!

Lite senare på eftermiddagen hade alla (2) startgrupper
gått i mål och vi kunde fira med bubbel och persbärs
till de som förtjänat det (gällde inte mig...).

Nästa år är vi på - och omkring - banan igen! 



torsdag 14 maj 2020

Dag efter dag @home...

Hemma i ”karantän”, sedan mitten av mars...
Work@home, afterwork@home och
workout@home. Allt sker HEMMA.
Alltså, det funkar bra.
”Det blir inte bättre, men man vänjer sig”.
Man minns inte längre hur det ”brukar” bara.

Den ena dagen är den andra lik.
Man kan tro att tiden stannat.
Allt annat är ju satt på ”paus”... Men.
Härom dagen vaknade innan klockan och
kände mig sjukt stressad när jag plötsligt
insåg att halva maj har passerat!!?

”Tiden den stannar, när vi rör vid varandra...”
Det kanske stämmer? För tydligen har tiden rusat
iväg nu när vi absolut INTE får röra varandra,
utan måste hålla social distans...

Korttidspermittering innebär prioriteringar,
men saker måste ju hinnas med ändå.
Man kan ju inte skjuta upp allt till en
”vacker dag” hur länge som helst. Nåväl.
”Det löser sig, sa han som sket i vasken”.
Men. Det gamla talesättet stämmer inte alls.
I måndags hade vi STOPP i köksavloppet...

Kul när det händer nåt - eller inte!

Som sagt, den ena dagen är den andra lik.
Borde inte vara ett problem när man är tråkig
och ogillar förändringar och överraskningar.

Yes! Plötsligt händer det! Ingenting. Trist...

Men ibland måste man utmana sig själv...
Så nu jäklar. Här blåser förändringens vindar!
Jag testade yoga - på morgonen. (tillsammans med
en ung, vig, trådsmal, storbystad tjej som befann
sig på en veranda med havsutsikt på Costa Rica...)

Istället för att börja dagen med svettig,
andfådd löpning skulle jag... Andas!

Nej. Det gav inte riktigt den kick man behöver när man
känner sig stressad redan innan man går till jobbet.
(läs: sätter sig vid bordet i andra änden av rummet...)

Det var inte lugnande. Tvärtom. Men nu har jag testat.

Inte nog med det. När jag kom hem från jobbet
(läs: loggat ut ur datorn för dagen)
tvingade jag mig ut att springa.
”Vadå? Vad är det med det? Du springer ju hela tiden.”
Nja. Nu snackar vi ett upplägg som är trippel-döden för mig.

Att:
1. Springa på kvällen.
(när man mest av allt vill starta ett nytt avsnitt i någon serie)
2. Det hade viskats om att det var dags att ta tag i de där
förhatliga inte-ville-rvallerna. (få upp pulsen lite)
3. Mobilen (läs: musik, pod, ljudbok) fick stanna hemma!

Men skjut mig!

Den stora skillnaden från att bege sig ut på morgonen
är att hjärnan redan är igång och går på högvarv.
(i ordets mest negativa bemärkelse)

Hjärnan är igång och talar om att du är en gammal,
ful, allmänt dålig människa och en riktigt usel löpare.
Man känner sig bara deppig och trött.
Man vill VERKLIGEN hem till soffan och Netflix.

Mina inte-ville-rvaller gick inte "snabbt".
Man kan möjligtvis beskriva dem som "mindre långsamma"...
Fördelen var att jag fick lägga in extra många gångpauser!
Me like!

Började med uppvärmning.
Efter det sprang jag hem igen.
Jag behövde en ”teknisk paus”, för en ren skitsak...

Men jag återvände till snigel-spåret.
Efter 6 km kändes det väl ändå ok.
För då var det ju över!

Men det går inte att jämföra med att starta
dagen med en (riktigt) tidig morgonrunda.
Då känner man sig genast stark, pigg och
ung (i sinnet)!

Hjärnan är inte påslagen för att lägga in några protester.

Men - vem vet? Jag kanske varierar mig igen.
En vacker dag!


måndag 4 maj 2020

Corona-mil

Lugnt, långsamt, tungt - men långt - blir
summeringen av gångna veckans löpning.
Lite som livet i karantän...

Men tack och lov är vi ju inte
tvingade att hålla oss inomhus!

”Man kan inte sitta i soffan och vänta in motivationen
- man måste springa ut och hämta den.”

Sa nån j-el till hurtbulle...

Förvisso sant, men jag tar en löprunda för att få
distans till den sociala distansen och sen ÄTA en bulle!

På första maj genomförde jag ett långt,
långsamt första maj tåg, för att demonstrera
att tiden går fort även när man har långtråkigt...

En tyst protest och sen sittstrejk resten av eftermiddagen...
Det krävs en latmask för att genomlida, förlåt genomföra,
ett bra långpass! Det blir garanterat inget hushållsarbete.
Där saknas både motivation och disciplin.

Förutom för tvätt - det är ju min hobby - och bakning såklart!

När ”allt” är inställt och vi dessutom jobbar
deltid, hemifrån sparar man ju in mycket tid.
Tid man inte vill riskera att slösa på hushållsarbete.

Därav ”disciplinen” att hålla i träningen...
Ett motiv så gott som något!

Nyheter om varsel och Corona rör upp orosmoln.
Negativa tankar om arbetslöshet, sjukdom och död samlas
gärna i stora grupper utan respekt för social distansering...

Så jag unnar mig lyxen att lägga tid på (nästan) dagliga
”må-bra” rundor i låg fart med låg puls, som motverkar
negativ energi. Så blir det några ”Corona-mil” på en vecka!
(jag får garanterat ändå ihop mina timmar med skärmtid...)

Så rätt vad det är har tiden också sprungit iväg
- och vi är genom detta och ute på andra sidan!

Håll i, håll ut och håll avstånd!


Ingen vanlig dag!

I helgen hade vi kalas!

Man behöver ju inte fundera på vilka man ska bjuda...
Men det fick bli lite festligare än en vanlig dag i karantän!

Inga ballonger eller tårtljus dock.
Det spar vi till en kväll i Juni...

Men det blev en lång dag.
Från frukost, med scones, smoothie och croissanter.
Via eftermiddagstårta till kvällsgrill, mimosa och frågespel.

Året var 1969.

Året var 1969...