Tiden den stannar...

Idag på jobbet uppstod ett nytt fenomen. Det var
egentligen två ganska vanligt förekommande
situationer, som blev till en otäck kombination.

För det första var jag hungrig (helt normalt) och det
närmade sig lunch. Därför var det extra jobbigt att
tiden stannde... Klockan r ö r d e sig inte frammåt...

L å n g a minuter och magen kurrade. Under dessa
långa minuter hann det strömma in massor med mail,
mängder med nya ärenden, frågor kring pågående case,
smått och stort, oftast akut och som vanligt allt på en gång.

Fördelen är ju att det inte blev långtråkigt!
Bara... Långt...
Det innebär ju också att det inte kommer att bli
långtråkigt på länge. Vilket känns skönt att veta!

Hade det varit en "vanlig" onsdag skulle det inte vara
något problem, men nu var det det ju "kort" vecka, vilket
betyder att lika mycket skulle hinnas med, men på kortare tid...
(alternativt att man gör noteringar till sig själv inför
nästa vecka. Helst då noteringar som går att tyda...)

Som lök på laxen hade vi dessutom ett "sent" möte.
Inte helt bekvämt såsär på en "fredag" eftermiddag.
Särskilt inte om man, som jag, är stående protokollförare...
Så det var bara till att göra noteringarna innan hjärnan
gjorde "Control, Alt, Delete" inför helgen...

Så man behöver en lång helg nu! (som garanterat går för fort...)
Sådana här korta, intensiva veckor orkar jag inte med!