För syns skull

Än räcker armarna till när jag läser, men
någonting händer helt klart med synen och
det är inte till det bättre… Jag brukar hävda
att jag inte har problem med mörkret. Men
jag får nog tänka om och erkänna fakta.

Man ser ju INGENTING på kvällarna!

Det är i alla fall det jag skyller på när jag inte
får någonting gjort (läs: städa). Det enda som
syns i mörkret är TV'n (eller annan valfri skärm)…

Hatar all form av takbelysning, så den vägrar
jag att tända. Har länge trott att det är lågenergi
lamporna som inte lyser tillräckligt starkt...
(Fast så kan det ju vara!!?)

Men att inte se bra, har ju sina fördelar också.
Det gör ingenting att man inte ser att städa.
Man behöver inte längre städa så noga! Det som
inte syns, finns inte! (Undantaget ouppackade
träningsväskor som man snubblar över när man
kommer in genom ytterdörren…)

Tänker hädanefter aldrig släppa in någon
i huset som är under 40…

Snart behöver jag väl läsglasögon i senilsnöre också?