Snabba gener

Jag kämpar på med löpningen
(oklart varför) några gånger i veckan.
Utan synbart resultat. Man tycker ju att det
skulle gå, om inte snabbare, så i alla fall lite
"lättare" för varje gång. Men någonstans långt inne
i mig måste det (väl?) finnas en "löpar-gen" gömd!

Eller gick ALLT vidare till nästa generation?

Sonen kom hem och berättade*
(* jodå, ibland får man allt lite information)
att de sprungit på gympan. Han var snabbast
i klassen med 9.5 km på 38 (!?) minuter!

WTF!!?

Det är sjukt snabbt! Han varvade de flesta andra fler än en
gång. Jag skulle inte hänga med ens i 60 meter. En bra dag
har jag "bara" en och en halv minuts sämre kilometertid...
Dottern är inte långt efter sin bror, så hon fick
sig en dos med snabba gener hon också!

Men jag är inte bitter!
Det händer att jag också springer förbi någon när jag är ute!
Oftast någon som har en påse bröd till fåglarna
i ena handen och en käpp i den andra...

Men jag är inte bitter...


Sägs att man måste träna "lite olika" för att få önskade
förbättringar. Man kan visst inte bara köra samma hela tiden...
Så synd, när man precis kommit in i sina "rutiner"...
Så nu till en drastisk förändring,
jag sprang inte i morse, så det för bli nu istället!
Lördag eftermiddag. Helt galet! Måtte det ge resultat!