Halleluja!
Lyckades krama ur min inre gudinna
ytterligare 10 km i går kväll.
(counting down...)
Det började tungt, med ben som timmerstockar,
(hjärnan var inte sen att haka på med en negativ attityd)
men jag kom igång och hittade ny energi efter 5 km.
(när jag avverkat alla backar och kommit till platt mark...)
Kunde faktiskt bita ihop och få till några fartökningar!!?
(allting är relativt...)
Detta var lite chockerande, då jag på riktigt hade
börjat tro att jag inte "kan" springa på kvällen.
(springer helst morgon eller förmiddag)
Alltså, detta är riktigt oroväckande...
Jag ska väl inte börja gilla löpning på riktigt , nu när jag
trodde att jag äntligen snart skulle vara "färdig" med detta?
Får väl omfamna min inre gudinna i farten då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar