Den lämnade jag över med (inte så)
varm hand till den (nästan) utslitna generationen och stack ut och sprang
(lufsade, pulsade) drygt 10 km i snöyran.
Ingen trängsel ute i alla fall.
Jag fick spåra själv!
På vissa ställen såg man
knappt vart vägen tog vägen...
Ansiktspeelingen fick man på köpet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar