50 nyanser av lidande, vånda och hårt slit
utmynnade i succé och ett "nytt" fräscht kök!
Men det tar hårt på kropp (och psyke) att vara
hemmafixare...
Men, det är som att föda barn,
(det är värst för pappan) men när barnet
väl är fött så är all smärta bortglömd...
(fast efter 2 barn så kommer man ihåg smärtan och
sansar sig, det gäller dock inte för inredningsprojekt...)
Alla käcka inredningsprogram
borde förses med varningstext:
"Programmet innehåller orealistiska scener"
"Tiden som används för projekten är INTE realtid"
"Detta är inget ni ska försöka er på hemma"
"Om du är man och gift, låt inte din fru titta"
I lördags var det så äntligen dags att sätta
i färgburken. Jag hade
proffs och putsade fönster i väntan på att få se ett smakprov av färgen
(som jag valt...) och det är inte roligt att se på när målarfärg torkar...
Men i detta fallet var det värre än så. När jag kom in i köket väntade
inte mindre än en KAT-A-STROF!
Av alla grå nyanser...
Likblek. Som ansiktsfärgen efter en lång vinter...
Men det värsta var att våra "vita" skåpluckor blev "gula"!
OK, bara till att kräla i stoftet och erkänna JAG hade valt fel nyans,
av alla j-la nyanser av grått! Det blev ilfart med lik-färgen till butiken.
Första hjälpen och återupplivningsförsök! Skulle "hen" gå att rädda?
(hade det funnits ångervecka och bytesrätt på fruar så hade jag
blivit returnerad - även om man inte fick pengarna tillbaka...)
Den underbara personalen jobbade febrilt i en halvtimme.
Blandade om, provmålade, torkade... Till dess vi var "nöjda"!
Detta gjorde de helt GRATIS!!!
Vi åkte hem och målade vidare - och visst var färgen bra!!?
(men jag tyckte den var mer blå än grå -
och hur skulle den funka till tapeten???)
Men jag svalde oron (och sköljde ner den med vin).
Efter en (sömnlös) natt med mardrömmar var det på´t igen.
Målning var ju klar. "Bara" att ta bort maskeringstapen...
Den satt fast, bokstavligt talat klistrad! Det krävdes kniv och diverse
svordomar för att oändligt sakta pilla loss cemtimeter för centmeter.
Efter ett tag insåg jag att jag nog (o)roade grannarna för
jag stod i bara* nattlinnet på en pall, mitt i köksfönstret...
(*med rejäla mammtrosor på såklart)
Till slut var det dags för det ultimata äktenskapstestet:
TAPETSERINGEN
Trots (eller på grund av?) att vi städat förrådet så hittade
vi inte linjalen man MÅSTE ha när man skär tapet...
(jag var beredd att klippa våderna...)
Tack och lov för morgonpigga grannar med ordningssinne!
Jag bad grannen att stanna hemma, standbye, resten av dagen...
Till slut hade vi skurit till alla våder, utan spill!
(läs: vi hade snålat och bara köpt EN tapetrulle)
och det var "bara" att limma och fästa upp...
...om det inte vore för en liten kloss nere vid golvlisten
som världens starkaste svärfar skruvat fast
(i tron att den bar upp hela huset?) Men inte hårdare
än att man fick lossat den med stämjärn och bågfil...
I det läget, med den (hårda) ord som uttalades, så var det
ganska ironiskt att tapeten är ur serien "Silent Nature"...
Men våderna kom på plats!
Och resultatet blev över förväntan!
Så nu är all "smärta" glömd och jag tittar
snart på nya färgprover... Men fler "fondväggar"
med tapet blir det inte. Inte (bara) för att det är omodernt.
Men nu har vi 5 (plus några målade) i ett hus med 5 rum och kök...
 |
| Vägg i vägg... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar