Samma gamla vanliga visa

Förklaringen till att veckorna går så fort måste

väl vara att det händer så mycket nya spännande

saker hela tiden? Här är visan om mitt liv:

Refräng:

Hoppar in i bilen varje morgon kl 06.19.

Bilradion spelar Stiftelsen ”Vart jag än går”.

Kö på Norrleden (pga det j-a trafikljuset vid galoppbanan

som lever sitt eget liv och blir rött fastän ingen är där!)

Stämplar in kl 06.42. Stämplar ut kl 15.48.

Vad som händer där emellan är en affärshemlighet,

det kan jag tyvärr inte avslöja…

Kör hem, bilradion spelar Stiftelse ”Vart jag än går”...

Någon form av träning för en eller flera i familjen.

Någon form av middag för alla.

En kort mellanlandning i TV soffan.

Hopp i säng. Öppnar boken, somnar, lägger ner
boken på golvet, zzzz...

 

 

Så kommer en kort vers som kallas helg.

Sen upprepas refrängen. Da capo el fine
eller vad det nu hette i musikskolan...

Inrutat? Nej, inte alls!

Ibland skojar man till det och storhandlar på en
onsdag, eller skippar tacosen på fredag! (eller som
idag, firar födelsedag, nej, inte min, jag åldras inte)

Jag har läst att vår (alltså inte bara min)

hjärna uppskattar rutiner och ritualer!

Inte undra på att jag är så nöjd med

mitt Var.Dags.Liv!