Återbruk

Dottern startade sommarlovet med att städa
sitt rum och sin garderob. (mammas flicka...)
Hon hittade en klänning som hon ville sy om.

DÄR slutar likheterna i hur intressen och
färdigheter ärvts mellan generationer.

SY??? Det undviker jag i det längsta.

Jag använder hellre tape och säkerhetsnålar.
Bara tanken på att TA FRAM symaskinen
ger mig ångest och kallsvett...

Men - va f-n - hur svårt kan det vara?!

Dessutom var det ju inte jag som skulle sy.
Så, maskinen och den enda vassa saxen
(som förvaras lika svårtillgängligt) åkte fram.

Vi klippte (på fri hand) och dottern satte sig vid maskinen.

"VA!? Vad fort det går??!"
Jag förklarade att det är hon själv som styr hastigheten
med gaspedalen (nej, det är ingen trampsymaskin...).
"Vad lär ni er i syslöjden egentligen?"
"Där finns en knapp på maskinen med
en kanin och en sköldpadda på..."

ALLVARLIGT TALAT???
Vart är världen på väg?

Hm...
Tror inte den knappen finns på
min 35+ år gamla trotjänare...

Sen tjorvade undertråden fast...

Men,
MINA (35+ år gamla) slöjdkunskaper från (forn)tiden
med kärvande maskiner (utan sköldpaddsknapp) satt i,
så på 3 minuter hade klänningen blivit en skjorta!

Det tog mer tid och energi att stuva BORT
symaskinen igen. In i skrubben som Gud glömde.

Svettigare än att stå på crosstrainern!

Uppväckt ifrån det döda...

Pånyttfödd!