faktiskt anmälde mig till att springa i Berlin.
(även om jag redan hade bestämt mig...)
Jag googlade, (ja, där finns svaret på allt)
och fann klara besked på internet:
"Vem som helst kan springa ett marathon"
Jajjemen! Det är jag det!
Jag är "vem som helst".
Jag är mellanmjölken i landet lagom!
Så vanlig är jag!
Just därför måste jag bara göra ett försök!
...och som någon skrev:
Det är omöjligt, sa tvivlet.
Det är farligt, sa rädslan.
Det är onödigt, sa förnuftet.
Prova ändå! viskade hjärtat
Som sagt, hjärnan är urkopplad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar