Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

söndag 23 februari 2020

Planering

De senaste veckorna (månaderna?) har vädret växlat
mellan frisk till hård vind, stormbyar, regn och ösregn...
Då gäller det att studera väderprognosen noga,
innan man lägger upp sitt träningsschema.
Man får i alla fall försöka hitta en lucka mellan
regnskurarna och se till att få vinden i ryggen
när prognosen varnar för 24 m/s i byarna...

När vädret växlar mellan pest, pissregn, kolera
(och Corona...) är man extra glad att man har ett
gym-kort. Då lågtrycken avlöser varandra, kan man
lita på att inomhusklimatet och grupptrycket är stabilt.

Huvud, axlar, knä och tå får vad de tål
- Body Pump på lördag förmiddag!
Det är sen gammalt!
Dessutom öste regnet ner.
Så utomhusaktiviteter lockade inte just igår...

Men den som spar han har, långpasset kvar!

Så i morse fanns inga alternativ.
Men det öppnade sig faktiskt en lucka mellan skurarna!
Bara att klä upp sig och ladda med energi-bars med budskap.

Innan 11 var det dessutom en lämplig lucka i TV-tablån.
Innan diverse mass- och jaktstarter!
Mycket att ta hänsyn till när man ska
göra ett schema för en skön söndag...

I februari (som jag trodde var en vintermånad...)
hade jag väl tänkt mig att få tillfälle att åka längdskidor,
men det närmaste jag kommer vintersport i år är
Vinterstudion på TV. Men. Det blir det ju desto mer av!

Särskilt med en bra planering!

Efter 2 dryga timmar ute i friska luften är det en
mänsklig rättighet att ägna den dubbla tiden åt
TV-sport. När man blivit helt blåst i motvinden som inte
gick att undvika helt, är det skönt att softa i soffan resten
av dagen och se omänskliga insatser av norska skidåkare!


lördag 15 februari 2020

I nöd och (o)lust

Det är ju inte alla mornar man ”studsar” ur sängen
och ut i löpspåret... Vardagar går det ”lätt” och av bara
farten (nästan). Men på helgen hinner man vara vaken
och vid medvetande ett par timmar, innan det är dags.
Vilket gör att man hinner tänka efter före...
Förnuftet hinner vakna och säga att:
”man måste inte springa i tid och otid,
man ”måste” faktiskt  inget alls...”

Kan inte ljuga och säga att jag ville springa alls idag.
Men, jag ville ”ha sprungit”... Ha det gjort!
Springa, springer, sprang, HAR sprungit - Perfekt!
Som i svenska språket grammatiska tempus - ”perfekt”!

Tanken på att ge sig ut kändes både onödigt och olustigt.
Jämngrått ute och ingen sol i sinne...
Men man vill ju ligga steget före och göra bort långpasset
i lugnet före stormen Dennis som är på ingång.

När man inte drivs av lust, får man ta till sin list.
Hitta på mutor till sig själv, locka med att det blir en
eftermiddag med vinterstudion och varm choklad.
Sen. Efteråt!

Funderade på vilket vägval jag skulle göra,
ville välja en runda som maximerade nedförsbackarna...
Men är det långpass så kan man inte välja den kortaste,
lättaste vägen. Tyvärr valde jag inte heller den ”roligaste”
vägen. För att komma ifrån alla backiga partier hamnade
jag på en 5 km raksträcka i lätt motvind, parallellt med
motorvägen... inte mycket lust eller fägring där!

Men kilometrarna tickade på och tiden går fort,
även om det inte är så där jätteroligt...
Så till slut kan man äntligen välja en väg
som leder hemåt - och gjort är gjort!

Skönt att kunna säga:
Jag HAR sprungit 23 km!


torsdag 13 februari 2020

Rekordtid(igt)!

Att ställa klockan på 04.55 för att ge sig ut att
springa innan jobbet handlar inte om att vara "duktig".
Jag gör det av ren lathet! Jag slipper göra det "sen".

Mer ledig tid på kvällen för ett Netflix-maraton!

Har man testat det några gånger så vet man att
det är klart värt det. Hur galet det än låter!
Även om det såklart kan kännas motigt just i
det ögonblick klockan ringer, precis när sängen
är som skönast och man blivit ett med kudden...

Då hjälper det att man har bestämt sig och förberett sig
kvällen innan. Lagt fram löparkläderna, helst fixat med frukosten,
bestämt vilka människokläder man ska ta på efter duschen...

Det kommer inte att hända att man vaknar en morgon
och plötsligt "känner" för att ge sig ut, lite spontant.
Nope! Så galen är inte ens jag!

Om man väntar på att motivationen ska komma och
knacka på och hjälpa en upp så väntar man förgäves.
Man får ta disciplinen i hand följa planen!

Det händer att man gör det klassiska misstaget
och börjar förhandla med disciplinen.
"Om jag tar sovmorgon idag - så springer jag imorgon istället..."

Nej, nej, nej! Det finns inga alternativ.
Bara gör det! NU! Förnuft före känsla.
Förnuft först, för en ännu bättre känsla - efteråt!
Eller, kanske för många känslor
och inte så mycket förnuft...

Kommer man i kläderna och ut genom dörren
så är segern vunnen! De mornar då man haft det
motigt och förhandlat med sig själv mot alla ursäkter
brukar man belönas lite extra. Det är lite känslan av "från 0-100"
- ju mer motigt det var att komma igång - desto större seger!

Så denna vecka har det blivit rekordtid(igt)!
Ironiskt att jag just dessa mornar även stämplat in
ovanligt tidigt på jobbet. Bokstavligt talat i farten!

Löpning på morgonen saknar all logik.