Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

söndag 15 september 2019

Vilken härlig (lör)dag!

Lalala la lalala lala laa!

Hur djupt har man sjunkit när man på riktigt ser fram
emot att gå upp tidigt och springa på lördag förmiddag?!
Men igår var det inte frågan om ett "vanligt" långpass, utan
en heldag med träning, gruppterapi, mat, dryck och extra allt!

Laddade med bubbel till fredagsmyset (bra för syresättningen?)
Och ett paket After eight innehåller väl mycket kolhydrater?

Solen sken i kapp med bästa maraton-sällskapet
när det äntligen var dags att ge sig iväg.

Vår bästa, personliga guide och serviceman hade förberett rundan
med energistationer med vatten, bananer och överraskningar!
Han hade tom sett till att placera ut fina, långa nedförsbackar
när man behövde det som mest! Bara han kan!

Hans fru, tillika säkerhetsansvarig,
såg till mötande biltrafik höll sig undan.
Vilket team!

För er som undrar så kan man springa 26 km och njuta hela vägen!
(särskilt i uppförsbackarna njöt jag - av att gå...)

Framme vid mål serverades kall öl.
Förövrigt DEN GODASTE av de 15 sorter
som vi smakade av under kvällen... Tillfället gör ölen!

Även här överträffade servicen alla förväntningar:
Drickchoklad, resorb, rostat bröd, kaffe!
Allt man vill ha och kroppen behöver!

Efter duschen blev det mer öl och chips.
Senare även räkor, kräftor, paj, mer kaffe,
kladdkaka - och just det - öl!

Sen sov man gott!

Kände mig som hemma och slumrade lite i soffan under kvällen.
DET är ju ändå det som är den bästa avslutningen på en fulländad lördag!





söndag 1 september 2019

Mot nya måltider

Hemma efter en lång weekend i Helsingborg/Halmstad.

Startade från Göteborg i god tid - direkt från jobbet -
fredag eftermiddag för att slippa fastna i trafiken.
Bilresan gick bra och vi kom fram i god tid till
Helsingborg för att hinna hämta ut våra nummerlappar
inför lördagens start i Helsingborg Halvmaraton.

Värre var att parkera utanför hotellet...
Lättare sagt än gjort att få in en Volvo V90 på en (för)
liten innergård, bredvid en illa parkerad BMW suv...
Kameror och backvarnare blinkade och pep, men efter
20 svettiga minuter kunde vi äntligen checka in på hotellet.

Sen gav vi oss ut i byn för att äta (och försöka undvika att
vricka fötterna på kullerstensgatorna) i mysiga Helsingborg...
Kolhydratladdade med pasta och en öl.
Härligt att kunna sitta på en uteservering i slutet av augusti!

Lördag morgon, hotellfrukost
(obligatoriskt med wienerbröd inför loppstart!)
och en kort promenad till startområdet vid hamnen.

Redan vid starten 9.30 var det alldeles för varmt!
Någon uppvärmning behövdes inte... Varför valde vi inte
att tura till Danmark istället? Hade varit gott med en kall öl...
Solen gassade över Helsingborg. +25 grader...
För sent att  ångra sig nu. Bara gör det!
Men har man gett sig in i leken... Först 21 km SEN en kall!

Kom på att det skulle bli min 10e halvmara - om jag tog mig i mål!
Såg 2-timmars farthållarna några hundra meter framför mig.
Planen var att hänga på dem hela vägen för att sen ta dem i spurten!

Skyltmannen var på plats och hejade som bara han kan,
efter en high five med honom så sprang benen nästan av sig själv!
(en efterhandskonstruktion...)
Peppande skyltar längs banan:
”You look great” ”You can do this”
”Run now, poop later, never trust a fart”
(eller som löparen säger: ”If it less than a teaspoon, it’s still a fart...)

Efter 15 km var jag ikapp och förbi farthållarna som skrek
uppmuntrande: ”Nu går det bara nerför - ni klarar detta”.

Sant! Den sista kilometern var den snabbaste,
men också den längsta... Var så tacksam att passera mållinjen,
att jag höll på att glömma att jag skulle få en medalj!? Min 10e!!!

Hämtade väskan med ombyte och gick till ”Kallis”
ett kallbadhus med nakenbad. Lugnt och fridfullt.
Där låg rynkiga tanter och solade på bryggan vid Öresund,
bruna som russin över HELA kroppen...

Skönt att få av sig sina svettiga kläder
(som luktade som en baja-maja på en musikfestival...)
och ta en lååång dusch!

Helnöjd med tiden 1.58.05 på halvmaran!
Lät maken ”vinna” över mig med 1 sekund efter en
tuff slutspurt! (ingen familjefrid där inte...)

Men målet är inte sluttiden utan MÅLTIDEN.
På kvällen väntade årets höjdpunkt i matväg:
Surströmming!

Nästa år kommer vi igen och gör ett maraton!


söndag 25 augusti 2019

Långlördag

Laddade med wienerbröd till lördagsfrukosten.
Jag visste att det skulle bli en LÅNG dag.
Laddat med vätska, mat och sömn.
Laddat mobil och hörlurar.
Laddat ner ett nytt poddavsnitt och bästa spellistan.
Laddad helt enkelt!

Redo? Aldrig, men...
Just do it!!! Veckans långpass.

Känslan när man sprungit 1 km och vet att man har 29 kvar...
Glöm den. Minns istället när man sprungit 29 km och bara har EN
sista kvar. För att inte tala om DEN känslan att gå i ”mål” efter 30 km.

Långpasset - när det är som bäst!

Jag hade en vinnande strategi för att lura mig själv
att det inte var så långt. Jag intalade mig själv att
”jag ska bara springa 3 varv” (visserligen 11+11+8 km)
och det fungerade! Jag är synnerligen lättlurad!

Dessutom hade jag förberett fikat som skulle bli belöningen efteråt...

Så det blev en skön eftermiddag med välförtjänt vila ute i
halvskuggan på altanen. Allt för att orka med ett kvällspass:
Drinkar på stan, på en takterass med utsikt över Göteborg
och sen middag och boule.

Detta måste jag göra oftare!

Frukost!
Bara 3 varv...
Belöning!
Drink med utsikt!