Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

lördag 30 juni 2018

Hitta vilse...

Efter frukost skulle vi ta en "lätt jogg". Det blev ett nytt "rekord": 8 km på 2 timmar! 

Vi hittade ut i skog och mark och orienterade oss över stock och sten med hjälp av karta, solen, myrstackar och en app (Hittaut.nu) till ett antal kontroller. Mitt bidrag var att hänga på kartläsarna, så att jag inte blev ensam kvar ute bland barr och blåbärsris. Det var lite som en blandning av "Lost in the fields" och Mora träsk - "vi kommer till ett kärr, vi kommer till ett kärr- vi kan inte gå runt det..." 

Imorgon blir det asfaltslöpning igen!

Mot Lissabon!!?


Vin(n)are!

Alltså man KAN ju det här med vinprovning! Eller inte... 

...såg skillnad på rött och vitt i alla fall!

En försmak av Portugal! 


fredag 29 juni 2018

Bloddoping

Lämnade blod i tisdags och var beredd på att känna mig lite (extra) trött. (stiger ju upp klockan 04.45 varje morgon...)

Men hittills har jag inte märkt av någon större skillnad. Kanske bara var bra att bli av med det lite gammalt blod och göra plats med nytt. Som att städa garderoben!

Kände mig faktiskt piggare direkt efter donationen (var ju trots allt några hekto lättare!) Dessutom hade jag ju fått veta att blodvärdet var ovanligt (för att vara jag...) bra. Jag brukar ligga precis på gränsen för att få dela med mig...

Däremot var min puls låg. Precis godkänt för att få lämna... Endast 45 i "vilopuls" trots att jag just promenerat raskt i en uppförsbacke till blodbussen... Det är jag (och Gunde) som är så vältränade!

Ikväll blir det vinprovning och promillen lär ju bli extra hög om jag inte minskar intaget i förhållande till minskad blodmängd har jag räknat ut. Enkel matematik. 

Ha ha! Knappast! Tänker inte spotta ut vinet, det skulle ju vara alkoholmissbruk!

Men det ena missbruket får ju inte gå ut över det andra. Så imorgon bitti blir det frukostjogg! 

Så går det när man förenar nytta med nöje och provar vin med sin marathon-familj!


onsdag 27 juni 2018

Fotbollsfan

Ole ole ole ole!

Tittade (nåja-mest i mobilen) på en halvlek av dagens VM-match mellan Sverige-Mexico.

När jag lämnat soffan för att hänga tvätt gjorde Sverige mål! När jag var ute och vattnade blommor var gatan helt öde... tyst i alla husen... bara en tomte vaken... men så kom glädjetjuten efter Sveriges tredje mål!!!

Jag lovar att ägna mig åt hushållsarbete kommande veckor! Det behövs!

Sverige gruppetta, Tyskland SIST! Ha ha!

Skadeglädje. De som hånade oss i lördags. KARMA! Nu ska jag fortsätta att "inte bry mig om fotboll" då kan ju Sverige gå riktigt långt!

Sommaren verkar ju bli lång och varm - som bronssommaren 1994!? Men vad vet jag - då var jag och grävde guld i Australien!


måndag 25 juni 2018

Äntligen morgon!

Från förra veckan och ytterligare 3 veckor framåt ringer klockan extra tidigt hos oss.

Sommarjobb på Volvo är väl bättre än sommarlov? I alla fall för plånboken!

Mamma kommer i tid till kontoret också!


söndag 24 juni 2018

lördag 23 juni 2018

Midsommar!

Precis som vanligt, men på ny plats och med årets nyhet: Bastutält!

I år med utsikt från Orust mot Lyr!



torsdag 21 juni 2018

Post-race

Hur länge får man leva (läs: äta) som att man "precis sprungit ett maraton"? 

Jag tror jag har passerat gränsen nu...

Har cravings (och noll självbehärskning) efter chips, pommes, (alkoholfri) öl, kakor, glass, ostmackor... (eller "bara" tjocka ostskivor...) Kanske dags att återgå till normala rutiner?Innan jag får en välförtjänt VIP plats till Biggest Loser? 

Idag tog jag i alla fall ett steg i rätt riktning! 

Tillbaka till ordningen och ett pass Body Pump! Det passet kommer jag att känna av HELA helgen. En månad (eller mer?) sen sist... 

(säg hej till träningsvärk i låren...)

Fredagsfikat ("mellanmålet") på jobbet innan bestod av 3 bitar knäckig äppelpaj med vaniljsås... Himmelskt god kolhydratladdning!

Men. När jag kom hem var jag utsvulten och hade kunnat slakta en ko (om jag haft någon energi kvar) HELT slut... Var "tvungen" att äta (mig mätt på) lite ost innan våra tacos var färdiga. Efter 4-5 tacos slank det ner ett par kolakakor och lite kaksmet, innan jag kunde provsmaka av jordgubbskladdkakan vi ska ha med imorgon... 

EFTER midsommar börjar mitt nya liv! Tur jag sparade lite på vikterna på Body Pumpen... Måste ju orka lyfta lyfta glaset imorgon. Skål!



onsdag 20 juni 2018

Traditioner

Igår var jag på "kärringrally" till Kinna med omgivningar. Träffade trevliga fd kollegor, shoppade, åt och fikade. 

Vi håller fast vid vår tradition att träffas just tisdag i midsommarveckan. Av en slump så råkar det vara just den dagen butiken "Shop around the corner" börjar sin sommar-REA... Sen brukar det bli ett race i bygden till div sko- och inredningsbutiker. 

"Fyndade" ett par jeans och en väska. Fast det var inte på REA... men när jag såg dem, så visste jag ju att det var precis vad jag behövde! Inga onödiga spontanköp... Väskan (fast i större modell) hade jag spanat på redan förra veckan. Men nu hittade jag en i perfekt storlek! 

Jeansen satt också "perfekt", så gott det nu går över mina vader... fick en fin komplimang av maken när han såg dem innan jag smet ut genom dörren på väg till jobbet tidigt i morse. 

"Vad är det för j-a byxor?" frågade han... 

Men jag vet att det inte var så illa sagt som det var menat... Han har inte samma direkta blick som jag för vad som är ett "fynd" och han vet ju inte vad jag behöver... man får ha förståelse för dem som fattar lite långsammare...


söndag 17 juni 2018

Får jag lov?

Snart, snart, snart är det sommarlov (=sommarjobb...) för trötta ungdomar (och föräldrar) i detta hushåll! Bara de sista finjusteringarna på sista inlämningsuppgiften (i mekatronik?) återstår av ett lååångt andra år på gymnasiet. 

Lite "förfest" igår i alla fall! 




lördag 16 juni 2018

På banan igen!

Första löpturen efter Stockholm. I torsdags, en snäll morgonjogg, 5 km platt vältrampad grusstig. Benen kändes ungefär som att jag precis lämnat Stockholms stadion... Inte som att man besitter någon "maratonform" precis...

Men ändå skönt att vara på (löpar)banan igen! 

Idag var det "äntligen" dags för en längre runda. Härmed förklarar jag löpvilan och förkylningen vara över! 

Jag hade flera pod-avsnitt att lyssna ikapp, så jag såg fram emot ett par timmar ute! Helt "vanligt" sommarväder, uppehåll, lite sol och vind, lagom temperatur. Inga dåliga ursäkter! 

Ingen speaker, musik eller flyguppvisning vid start, inte någon olympisk stadium att springa i mål på, men drygt 19 km "transportsträcka" utan publik innan förmiddagskaffet duger fint. 


torsdag 14 juni 2018

Skolavslutning!!?

Idag har "vi" lämnat grundskolan...

(jag bara undrar - var tog tiden vägen???)

Stort, snyggt  och lite sorgligt. Sveriges framtid.

I bleka pasteller och kostymer! 

Over and out!




onsdag 13 juni 2018

Avslutningsbal!

Det mest pulshöjande momentet igår var inte spinningen. Det var att studera 5 tjejer på väg till sin avslutningsbal... 

Några av dotterns klasskamrater hade samlats hemma hos oss för att göra sig i ordning inför "niornas avslutningsfest". När det var en halvtimme till samling för fotografering trodde jag att dottern skulle få gå med lockar i bara halva håret... Men tack och lov var det ju inte jag som skötte locktången, så det löste sig! 

I sista sekunden kom klänningen på och den satt som om den var skräddarsydd. Skor, smycken och väska matchade perfekt!

Men. Jag säger som alla andra stolta mammor: 

Lika fin på insidan som på utsidan!

Så många fina unga damer och herrar som samlades och poserade inför sina något förvånade föräldrar, som inte kunde förstå hur dessa småttingar helt plötsligt går ut ur grundskolan... vi gick ju själva nyss ut nian?

Man får bara passa sig för att stå intill dessa ungdomar, då ser man ut som den rugguggla man är, gammal och sliten...


tisdag 12 juni 2018

Nummer ett

Första konditions-/styrkepasset efter maran... 

Spinning+CX

...självklart med skryttröjan!


söndag 10 juni 2018

Dag efter dag...

Grillat flera gånger i veckan!

Med detta sommarväder kommer jag gå upp alla semesterkilon redan innan semestern...


lördag 9 juni 2018

Planenligt

Idag har jag följt min plan precis till punkt och pricka! 42 kilometer förra lördagen - idag ca 42 meter... Har inte rört mig utanför tomtgränsen! 

Tänker på vilken tur jag hade som kunde fullfölja (med små anpassningar) mitt träningsupplägg inför Stockholm Marathon! 

En mycket vältajmad förkylning - host host - kom denna vecka - då jag ändå ska vila!!? 

Har ägnat 5 timmar i skuggan med en bok istället för att springa. Funkar det också!


onsdag 6 juni 2018

Finisher 2018

Nu får det (snart) vara slutpratat om Stockholm Marathon 2018! Dags att komma ur bubblan (och boka in ett nytt mål?)... 

Svårt att förklara vad det är som lockar med att springa maraton. Men det är väl främst 3 moment som gör maran till något HELT speciellt!

1 - STARTEN!

Att stå på startlinjen bland tusentals andra är ett "efterlängtat" ögonblick, den (näst) bästa känslan! (kan inte sluta lyssna på Axwell-Ingrossos pepp-låt "How do you feel right now" som spelades strax innan start...)

Energin från månader av träning är samlad i ett par skor för att räcka alla 42195 meter! Alla förberedelser är klara. (eller försent att göra något åt...) Det återstår "bara" att springa.

Sen. En låååång transportsträcka till nästa magiska moment! Men vadå!? "Löpning är ingen hastighet, det är ett (undantags)tillstånd." 4-5 timmar av ens liv är väl ingenting, jämfört med alla timmar som lagts ner inför detta?

"Det är (ingen) skam att bryta om man är trött" men jag faller inte för frestelser och skamliga förslag! För belöningen kommer...

...och tiden går fort när man har "roligt"... Plötsligt är man framme vi nästa moment.

2- MÅLGÅNGEN!!!

DEN känslan! Till skillnad från starten så är energin helt slut... Men ändå ett HALLELUJA moment! Här blir maratonlöparen religös! 

Nöp mig i armen när jag lämnade Stockholms Stadion. Tänkte att "bara jag inte vaknar ur en (mara)dröm nu. För jag ORKAR inte göra detta en gång till!" Men efter den alkoholfria ölen är man återhämtad och kan fira segern! 

I ett maraton är alla vinnare! Det är målet som är målet!  Det finns inga dåliga maratonlöpare!

3- POST-MARATON-SKRYTET...

Det får inte gå NÅGON förbi att man genomfört ett maraton! Alla (o)sociala medier ska uppdateras med ord och bild... tröttnar inte på att läsa andras race-rapporter med tårar i ögonen... För maraton är blod, svett, tårar och lägg till lite blåsor och skavsår på det...

Att Stockholm dessutom bjöd på det VARMASTE loppet gjorde ju inte prestationen mindre! Att gå till jobbet i finisher T-shirt och medalj är väl inte too much?

Men nu är träningsvärken borta och ruset börjar så sakteliga lägga sig...

Så när går nästa lopp?


söndag 3 juni 2018

Studie i mara-löparens stadier

Hur tar man sig runt ett maraton när temperaturen visar 30 grader i skuggan innan start? Sträckan 42 km kan ju verka avskräckande nog - utan gassande sol... 

Men, att ställa in var ALDRIG ett alternativ! Kände mig stekhet. Stekigare än stekarna på Stureplan... 

I vanlig god ordning spelades Europes "The final countdown" i väntan på starten. Att stå i startfållan ger en obetalbar känsla. Just där och då är det SÅ värt att träna inför och ställa upp på maraton. Pampigt med försvarsflyg som formationsflyger över startområdet, vajande svenska flaggor och nationalsången. 

Ståpäls!

Då jag inte lyckats lura ut vad min "maratonfart" är, så valde jag att inte låta klockan styra och stressa mig till att springa i en viss hastighet. "Löpning är ingen hastighet, utan ett tillstånd" (undantagstillstånd?) sa en klok löparprofil, så jag valde att lyssna på kroppen och andningen och "bara springa". Hålla en lagom takt som kändes "bekväm" (nåja...) Låta loppet bli ett fredligt och oblodigt Stockholms SOLbad!

Jag tänkte dela upp loppet i mindre delar, se fram emot vare vätskestation som att det var en liten förfest! Räkna ner antalet vätskestationer mot MÅLET. Men när vi väl startat släppte jag alla strategier och efter andra vätskekontrollen hade jag redan tappat räkningen...

Jag valde att fokusera på att klara av första delen - halvmaran. Man vill ju bara att den "riktiga" maran ska börja! 

Trängseln vid vätskan var förövrigt total. Det liknade en slakt och grisfest för överförfriskade löpare. Det bildades vallgravar med vatten framför vätskestationerna så man fick räkna med att vada fram. Men jag fuskade inte med väskan, utan drack vid varje station (även om hälften ibland hamnade utanför munnen (att springa maraton är riktigt grisigt, det är därför jag gillar det...) jag var inte nära uttorkning - tvärtom - uppsökte aja-baja-Maja 3 gånger!?

Det fanns gott om duschar och de bästa var när man blev spolad med en rejäl brandslang... Man kände sig nästan fräsch efteråt!

Höll på att missa den första kontrollen med (varma, mosiga) bananer!!? Urk! Inte alls så gott som jag mindes det från tidigare gånger?

Kämpigt i värmen på Djurgården. Vrickade till foten på en sträcka som var helt fri och platt. Tack och lov gjorde det inte ont. Det påminde mig om att skärpa mig lite! Solen brände på. Saltgurkan (?) som serverades var ingen hit. Men jag tvingade i mig lite. Tänkte att ett maraton är ju inte så jobbigt egentligen - det är bara de första 21 som är lite dryga... man skulle skippa den transportsträckan...

Den andra halvan av loppet bestod av backar... Det var backar och så var det backar... Det serverades varm buljong (?) - som sagt - när man springer maraton så gäller inga vanliga sunda regler för vad och hur man äter och dricker... 

Fick en välbehövlig high five med "Skyltmannen" vid 30 km!!!

Jag hade ingen vidare koll på banan och banprofilen, men jag visste att vid 35 skulle den beryktade Västerbron komma... Mitt mantra blev "om det finns ett "uppför", så måste det finnas ett "nedför"..." och tog sikte på att ta mig över bron och förbi "the man with the hammer" som sägs lura vid 35 km. 

Jaaa! Friska vindfläktar i ryggen nedför bron. 

Tänkte att de sista 7 kilometrarna blir säkert lätta... Fel, fel, FEL! Om man inte hade vetat att målet hägrade, så hade jag inte sprungit vidare. Det var bara att bita ihop och låta pannbenet jobba, när benen ville tacka för sig. Bara att påminna sig själv om att jag gör detta frivilligt... Det positiva var att jag inte hade ont någonstans! (det var mer "jämna plågor")

Äntligen kom sista kurvan upp mot Världens Vackraste Byggnad (näst Brandenburger Tor och katedralen i Palma): Stockholms Stadion. 

Det kändes som att det var en mil långt, runt byggnaden till ingången. Men SÅ nära! Då var jag bokstavligt talat i uppLÖPNINGStillstånd... nu var det inte bara jag som kunde lyssna till min andning... får be alla jag flåsade i nacken om ursäkt...

Att äntligen korsa mållinjen och få MEDALJEN är den andra gången under dagen man vet varför det är värt besväret att hålla på så här.

Men det fanns ingen ork kvar till känsloyttringar. Ingen vätska kvar till glädjetårar. All energi var S L U T. Men det är världsligt. Stockholm... Vi har ett resultat!

"Löpning är ingen hastighet - utan ett tillstånd". Tog mig 4.31.15 att ta mig runt Stockholm i detta tillstånd! Utan klockan hade jag hållit ett ganska jämt tempo, loppet igenom! Krävdes bara större energiinsats under andra halvan...

Dansade lite (i alla fall inombords) när jag gick för att hämta mina ombytes kläder. Bästa känslan: att dra på sig torra kläder, finisher-tröjan, släppa loss fötterna i ett par flip-flops... Kaffe, bulle, en ljummen varmkorv, en alkoholfri öl är delikatesser en sån här dag! 

Efter dusch och ombyte kunde "firandet" starta på riktigt! Prosecco i Humlegården. Kort promenad (helt ok för benen) till en restaurang. Äntligen kunde man få den STORA, KALLA ölen (att jag inte orkade dricka upp den spelade mindre roll...) 

Nästa år måste vi kanske tillbaka?

Även om Stockholm har världens längsta (?) maraton, så är det kanske det vackraste!!? (inte för att jag ser särskilt mycket av omgivningarna på min väg...)

Och då ska vi - efter besegrad mara - bada nakna på Sergelstorg!