Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

söndag 15 september 2019

Vilken härlig (lör)dag!

Lalala la lalala lala laa!

Hur djupt har man sjunkit när man på riktigt ser fram
emot att gå upp tidigt och springa på lördag förmiddag?!
Men igår var det inte frågan om ett "vanligt" långpass, utan
en heldag med träning, gruppterapi, mat, dryck och extra allt!

Laddade med bubbel till fredagsmyset (bra för syresättningen?)
Och ett paket After eight innehåller väl mycket kolhydrater?

Solen sken i kapp med bästa maraton-sällskapet
när det äntligen var dags att ge sig iväg.

Vår bästa, personliga guide och serviceman hade förberett rundan
med energistationer med vatten, bananer och överraskningar!
Han hade tom sett till att placera ut fina, långa nedförsbackar
när man behövde det som mest! Bara han kan!

Hans fru, tillika säkerhetsansvarig,
såg till mötande biltrafik höll sig undan.
Vilket team!

För er som undrar så kan man springa 26 km och njuta hela vägen!
(särskilt i uppförsbackarna njöt jag - av att gå...)

Framme vid mål serverades kall öl.
Förövrigt DEN GODASTE av de 15 sorter
som vi smakade av under kvällen... Tillfället gör ölen!

Även här överträffade servicen alla förväntningar:
Drickchoklad, resorb, rostat bröd, kaffe!
Allt man vill ha och kroppen behöver!

Efter duschen blev det mer öl och chips.
Senare även räkor, kräftor, paj, mer kaffe,
kladdkaka - och just det - öl!

Sen sov man gott!

Kände mig som hemma och slumrade lite i soffan under kvällen.
DET är ju ändå det som är den bästa avslutningen på en fulländad lördag!





söndag 1 september 2019

Mot nya måltider

Hemma efter en lång weekend i Helsingborg/Halmstad.

Startade från Göteborg i god tid - direkt från jobbet -
fredag eftermiddag för att slippa fastna i trafiken.
Bilresan gick bra och vi kom fram i god tid till
Helsingborg för att hinna hämta ut våra nummerlappar
inför lördagens start i Helsingborg Halvmaraton.

Värre var att parkera utanför hotellet...
Lättare sagt än gjort att få in en Volvo V90 på en (för)
liten innergård, bredvid en illa parkerad BMW suv...
Kameror och backvarnare blinkade och pep, men efter
20 svettiga minuter kunde vi äntligen checka in på hotellet.

Sen gav vi oss ut i byn för att äta (och försöka undvika att
vricka fötterna på kullerstensgatorna) i mysiga Helsingborg...
Kolhydratladdade med pasta och en öl.
Härligt att kunna sitta på en uteservering i slutet av augusti!

Lördag morgon, hotellfrukost
(obligatoriskt med wienerbröd inför loppstart!)
och en kort promenad till startområdet vid hamnen.

Redan vid starten 9.30 var det alldeles för varmt!
Någon uppvärmning behövdes inte... Varför valde vi inte
att tura till Danmark istället? Hade varit gott med en kall öl...
Solen gassade över Helsingborg. +25 grader...
För sent att  ångra sig nu. Bara gör det!
Men har man gett sig in i leken... Först 21 km SEN en kall!

Kom på att det skulle bli min 10e halvmara - om jag tog mig i mål!
Såg 2-timmars farthållarna några hundra meter framför mig.
Planen var att hänga på dem hela vägen för att sen ta dem i spurten!

Skyltmannen var på plats och hejade som bara han kan,
efter en high five med honom så sprang benen nästan av sig själv!
(en efterhandskonstruktion...)
Peppande skyltar längs banan:
”You look great” ”You can do this”
”Run now, poop later, never trust a fart”
(eller som löparen säger: ”If it less than a teaspoon, it’s still a fart...)

Efter 15 km var jag ikapp och förbi farthållarna som skrek
uppmuntrande: ”Nu går det bara nerför - ni klarar detta”.

Sant! Den sista kilometern var den snabbaste,
men också den längsta... Var så tacksam att passera mållinjen,
att jag höll på att glömma att jag skulle få en medalj!? Min 10e!!!

Hämtade väskan med ombyte och gick till ”Kallis”
ett kallbadhus med nakenbad. Lugnt och fridfullt.
Där låg rynkiga tanter och solade på bryggan vid Öresund,
bruna som russin över HELA kroppen...

Skönt att få av sig sina svettiga kläder
(som luktade som en baja-maja på en musikfestival...)
och ta en lååång dusch!

Helnöjd med tiden 1.58.05 på halvmaran!
Lät maken ”vinna” över mig med 1 sekund efter en
tuff slutspurt! (ingen familjefrid där inte...)

Men målet är inte sluttiden utan MÅLTIDEN.
På kvällen väntade årets höjdpunkt i matväg:
Surströmming!

Nästa år kommer vi igen och gör ett maraton!


söndag 25 augusti 2019

Långlördag

Laddade med wienerbröd till lördagsfrukosten.
Jag visste att det skulle bli en LÅNG dag.
Laddat med vätska, mat och sömn.
Laddat mobil och hörlurar.
Laddat ner ett nytt poddavsnitt och bästa spellistan.
Laddad helt enkelt!

Redo? Aldrig, men...
Just do it!!! Veckans långpass.

Känslan när man sprungit 1 km och vet att man har 29 kvar...
Glöm den. Minns istället när man sprungit 29 km och bara har EN
sista kvar. För att inte tala om DEN känslan att gå i ”mål” efter 30 km.

Långpasset - när det är som bäst!

Jag hade en vinnande strategi för att lura mig själv
att det inte var så långt. Jag intalade mig själv att
”jag ska bara springa 3 varv” (visserligen 11+11+8 km)
och det fungerade! Jag är synnerligen lättlurad!

Dessutom hade jag förberett fikat som skulle bli belöningen efteråt...

Så det blev en skön eftermiddag med välförtjänt vila ute i
halvskuggan på altanen. Allt för att orka med ett kvällspass:
Drinkar på stan, på en takterass med utsikt över Göteborg
och sen middag och boule.

Detta måste jag göra oftare!

Frukost!
Bara 3 varv...
Belöning!
Drink med utsikt!

torsdag 8 augusti 2019

En kort semester i ett avlångt land


Summerar semestern som flög förbi...
För det som inte lagts ut på (o)sociala medier har aldrig hänt!


Årets semester hade ett rosa skimmer över sig...
Det kom ifrån alla flamingos som flockats på
kuddar, glas, brickor, rosevin, kläder, väskor...


Vi startade med några dagars hemester -  i Göteborg.
Sen åkte vi på den årliga Sverigeturnen...
Det blir några mil i bil...


Det blev några mil i benen också.
Det traditionella (4e året i rad!) långpasset:
Löpning 29 km från Karlskrona till Hasslö.
Även i år med en fartökning efter 19 km för att hinna
över Hasslöbron innan broöppningen...


Snacka om rusningstid!


Efter en vecka drog cirkusen vidare till Kalix.
Där höll vi spänningen uppe med bilbingo och
långa löprundor längs älven.
Man vet ju aldrig VAD man hittar i dikeskanten.
(snoppen efter den styckade mannen
som hittades där härom året saknas fortfarande...)


Energiförlusten återställde vi på Palzerian i Öjebyn,
(paltbuffé med kokt och stekt pitepalt och blodpalt...)


På Brännvalls café i Överkalix fikade vi kulturmärkt fika.
Men det GODASTE jag ätit på år och da'r var ändå den
halstrade salströmmingen med färskpotatis och Kalix tunnbröd!


Såklart hälsade vi på hos mamma på Skogskyrkogården.
När vi städade hittade vi henns guldring!!!
Den vi trott tappats bort i en sal på lasarettet...


I Kypasjärvi kollade vi in bärskogen.
Otroligt nog fanns det inga mygg!!?
Dessvärre inga bär heller...


Plockade med mig 2 kg lingon från frysboxen hos pappa.


Sen körde vi bil en hel dag och snipp snapp snut,
så var vi hemma igen och semestern var slut...


Sverige är fantastiskt  - och jätte LÅNGT!



Let's Flamingle
Hemester!
Hemmafik!
Hasslö
Rallarrosor längs Kalix älv
Lingonskogen i Kypasjärvi
Hos Mamma
Sagan om Ringen

Halstrad saltströmming
På väg Hem

torsdag 4 juli 2019

Terapi och motion

Hade nästan glömt bort hur bra och effektiv
shoppingen är som motionsform och terapi...


"Den som inte tror att lycka kan köpas
för pengar vet inte vart hen ska shoppa"


Men shoppingen är ingen enkel sport, 
den kräver både tålamod och träning.
Jag är lite ringrostig (även om jag kanske
smygtränat lite den senaste månaden...)
Så jag blev positivt överraskad av den ovanligt
lyckade speedshoppingen igår med bästa dottern.
Vi hann hitta "allt" (och lite till...) på några timmar.


Vi tog oss tom tid att fika!?


Kanske var det precis den energikick vi behövde?
Så resultatet blev...  En förstaplats till Anna: Jeans
(som passade perfekt, på andra försöket!!? Halleluja!)
kjol, hoodie, shorts och solglasögon.


Helt rätt sätt att se världen på, genom rosafärgade solglasögon!


Jag tränade min karaktär och lät bli att köpa
både träningskläder, en jacka och ett par byxor
som jag ändå tog mig tid att prova...


Men strax innan stängning fick vi feeling på H&M
(där kaoset brukar dämpa köplusten) så då hittade
jag några sista minuten fynd till mig med:
En yogatröja, T-shirt och en klänning.
Dock inte den PERFEKTA sommarklänningen,
men för 120 spänn har man råd att kompromissa lite...

Sparat massor på att handla på REA!
Allt rymdes i min djuriska shoppingpåse.
Bra! Då ser det inte så "illa" ut när man kommer hem...


Summan av "billigt" blir ändå kännbar i plånboken
och garderoben är nu fullbelagd för säsongen...
Så nu börjar denna träningsform bli lite dyr,
därför ska jag återgå till löpningen,
- en billigare form av terapi - ett tag framöver!













fredag 28 juni 2019

Time to say goodbye

Begravning för mamma, så fint det blev!
Ljust och vackert, en solig dag i midsommartid.


Det var svårt att välja musik och
solosånger till begravningsgudstjänsten.
Varför är ”tröstevisor” så sorgliga?
Man orkar inte ens lyssna igenom alternativen...


Nu kommer jag definitivt inte att kunna höra
”Håll mitt hjärta” eller ”Strövtåg i hembygden”
utan att gråta. Det var lättare att välja psalmer.
”Vi tar väl de 3 vi kan? Va? Ska det vara 4!!?”
Men prästen (en ung kvinnlig präst - samma präst som
döpte Anna för drygt 16 år sedan!) lovade att sjunga
- även om hon skulle bli helt själv...


Begravning, bröllop eller dop...
Det spelar ingen roll, det blir en gråtfest oavsett.
Fin musik på piano, psalmer... ALLT som spelas på orgel...
det går en direktsignal till tår- och snorkanaler...


Det blev ingen ”spånskivekista” som mamma pratat om,
utan en grå kista som var så fin i Kalix vackra kyrka.
Vita liljor och blå blommor i ett arrangemang
som så passande hette ”Himmel”.
Förlåt mamma, du avskydde visst liljor...
Antagligen för att de förknippas just med
död och begravning. Nu hatar jag också liljor...


Kistan bars ut av bror, son, äldsta barnbarnet
och svärson. Avsked vid graven på Skogskyrkogården.


På minnesstunden ("efterfesten") blandades lugnare visor med
allt från Elvis till Lady Gaga och givetvis Rolling Stones!
Första låten som kom upp var passande nog ”Sexbomb” med Tom Jones.


Barnbarn och svärdotter läste upp telegram och hälsningar.

Ja, det blev en vacker men sorglig dag!
Men jag kunde inte ta avsked,
inte av någon som inte är död för mig.
Jag säger istället ”på återseende”. Allt annat är orimligt!






måndag 10 juni 2019

I delad glägje och sorg

Vi har firat studentens lyckliga dag! Låtit oss
fröjdas i ungdomens vår. Så mycket glädje,
lycka och hopp om en ljusnande framtid.
Delad glädje är dubbel glädje och vi hade en lång
härlig, solig dag (och kväll) med familj och vänner!


Som helt opartisk tycker jag nog att årets studenter
är lite smartare, snyggare och snabbare än vanligt!
3 års gymnasiestudier, hundratals timmars läxläsning,
åtskilliga prov och inlämningsuppgifter som
resulterat i fina betyg måste såklart firas!


Även om alla som hade velat, inte kunde delta.


Några dagar tidigare förlorade mamma kampen mot
cancern som upptäcktes för bara 3 månader sedan.
Vi visste att prognosen var dålig, men hoppades in i det sista.
Men, även om man vet vad som kan hända, så kan
man inte vara beredd när det värsta ändå händer.
Allt hände så snabbt, så det kommer att ta tid att förstå.


Som en klok vän sa:


"Man måste sörja lite i taget - annars orkar man inte"


Vi binder en krans av minnen,
de vackraste vi har.
Vi vet att de aldrig ska vissna.
Hos oss är du alltid kvar.


Mamma - du fattas oss!




söndag 19 maj 2019

TideVARV komma...

Lugnet har lagt sig efter årets Göteborgsvarv.
Trots lite strulig uppvarvning för vårt startande
gäng beroende av diverse orsaker: sömnbrist,
besök på akuten, förkylning, hälsporrar...
(utspritt på flera personer)
kan vi i efterhand konstatera att vi alla är vinnare
som genomförde loppet! Man får anpassa sig efter
omständigheter och dagsform.

Personligen hade jag inga ursäkter för att inte springa snyggt!

Vädret blev till slut både varmt och soligt!
Men på grund av osäkra, varierande väderprognoser
gjorde jag dock en miss i klädvalet och sprang i långärmat.
Men vad gör man inte för att få ihop en matchande outfit!

Uppladdningen och logistiken precis innan loppet stördes
även av att vi startade i olika startgrupper, vid olika tider.
Efter ett sista kiss-stopp i en skogsdunge, höll jag inte på att
hitta min startgrupp... men skogsdungen med blommande
liljekonvaljer var en hit jämfört med de kilometerlånga
baja-maja köerna! (och en klar uppgradering jämfört med
starten i Berlin där jag satte mig rakt över en brännässla...)

Det blev inte min snabbaste tid, vilket jag inte förväntat
mig heller, men jag sprang under 2 timmar (1.58.16)
vilket överträffade mina förhoppningar!

Min sista kilometer var min snabbaste,
vilket visar hur gärna jag ville få detta överstökat...
För visst. Loppet är verkligen en folkfest.
Så många startande och en fantastisk publik längs hela vägen!
Men efterfesten är ändå viktigast!
Det är (skrov)målet som är målet!

Efter att ha sprungit långt och väntat länge på att allt skulle
bli klart på grillen fick vi känna på begreppet ”rungry”.
Men efter maten orkade vi med ytterligare ett långpass:
Eurovision Song Contest - inklusive både tonartshöjning
och viss pulshöjning! Spännande omröstning!

Nästa år gör vi om det igen!
TideVARV ska komma och med det nya varvstider...
We are all the runners!

Belöning för varvsarbete!
We are all the runners!
Inget är som mat när man är "rungry"...
Nya tideVARV och nya varvstider....


torsdag 16 maj 2019

UppVARVning


Dan före dan före loppare dan...
Maj kom lite snabbt på i år!!?...
och så även Göteborgsvarvet... Efter vinterdvalan
(alternativträning på gymmet och en alldeles för kort
skidsäsong) hade jag tänkt trappa upp löpningen.


Tanken fanns att följa ett "seriöst" träningsupplägg
av typen "förbered dig inför halvmaran på 12 veckor".
Men plötsligt förra veckan, insåg jag att jag missat
de första 11 veckorna av programmet... Jag hade inte
ens valt ett upplägg för min nivå. Tror inte det finns något,
så jag får nog individ (invalid?) anpassa mitt eget program:
"Halvmaraton för kantstött tant" - inför nästa år.


Årets Göteborgsvarv får gå på rutin och gamla meriter!


Kan man inte göra det snabbt får man
göra det snyggt och välsVARVat...


Även om jag inte följt ett träningsupplägg så
har jag ju sprungit - tantjoggat - till husbehov. Men,
min träning har befunnit sig långt inne i komfortzonen...
Man blir visst "bra" på det man tränar på säger dom,
så jag hoppas att det blir en komfortabel tur...


Det serveras ju varannan vatten och sportdryck längs den
publikfyllda banan, så det är ju som ett 21.1 km långt kalas!
Efter målgång blir det efterfest på Kexchoklad, banan och kaffe!


Fördelen med att inte vara välförberedd och
överladdad är att jag slipper den fruktade
nummerlappshypokondrin... Om jag skulle bli
sjuk/skadad nu och tvingas ställa in så är det inte
hela världen. Om jag hade varit 100% förberedd och
uppe i varv hade jag haft panik nu inför varje person
som hostade till lite. Nu har jag inte känt några
förkylningssymptom alls -än !!?
Jag måste vara allvarligt sjuk? *orolig*


Men man kan ju alltid "oroa" sig lite över vädret!
Jag hade bestämt att jag fick kolla väderprognosen
max en gång per dag denna vecka...
(givetvis har jag kollat oftare!)
Solar och regnmoln har rullat runt i väderappen
som symbolerna när man drar i spelautomatens spak.


Tyvärr har jag mest fått Jackpot i regnskurar...
Det kulminerade i morse med Bingo i åskmoln
för hela lördag eftermiddag...


Men, nu hoppas vi ändå på det bästa och att vi
med publikens stöd tar oss runt Göteborg!
Tar man sig bara i mål så är det som högsta vinsten - varje gång!


Nummerlapp är hämtad och den BLÅ linjen är på plats.
Festen kan börja.








...följ mig!
















söndag 12 maj 2019

Mellan hägg och syren

Absolut bästa sättet att avrunda arbetsveckan
och garantera att helgen inleds i ett lugnt
tempo är att springa hem från jobbet!

Fredagar är oftast hektiska, man
jobbar i motvind och uppförsbacke
när man försöker bli "färdig".
Mailen regnar in... man behöver extra syrgas
och dubbla doser lugnande...

Men då - fredag eftermiddag klockan två -
får man veckans belöning: FIKA.
Ny energi som från räcker hela vägen - hem.

Efter ett snabbt ombyte från människokläder
är man redo att lämna allt som har med jobbets
alla (o)möjligheter bakom sig.

Gott om tid att varva ner, få ner pulsen och
ta in att man har hela helgen framför sig!

Äntligen bara en platt "raksträcka" i 18 km.
(hittat en genväg!)
Invecklade tankar hinner utvecklas.
(eller stannar - inlåsta i skåpet på jobbet...)
Reningsbad - invändigt - och utvändigt...

Svett fungerar som en 100% naturlig
make up remover och löpningen är ren terapi.







onsdag 8 maj 2019

La Familia

Nu har vi hämtat oss några dagar att efter
en (lång) weekendresa med 3 generationer...

Alla inblandade i åldrarna 16 till 79 år
behövde semester efter semestern!

Costa Brava och Barcelona avklarades på 4 dagar.
Den 5 dagen var vi helt färdiga och valde att bara
stanna så länge vi kunde på hotellet...

På det första hotellet drog vi ner medelåldern.
Den nyblivna 50-åringen behövde inte känna sig gammal!
Damer med lila hår och övriga gäster satt och halvsov i foajen
på dagarna... På kvällen svängde de sina lurviga på dansgolvet!

I hotellets gym och SPA-del behövde man inte trängas!

På hotellet i Barcelona bodde vi kungligt på 21a våningen!

Sagrada Familia var sig likt sen sist vi var där för 8 år sedan.
Men vart tog de två små rara barnen som var med oss då vägen?

Som vanligt blev det kaos när nya familjebilder skulle tas...
Som dottern sa:
 "Varför ser det alltid lite bättre ut på bild, än det är i verkligheten?"




måndag 29 april 2019

Spring-time

Stor variation i löpningen inom loppet av en vecka!
Från vår-vinter, islossning och snösmältning i Kalix
till 23 graders värme och full grönska i Göteborg!


Jag "sprang" hem från jobbet i fredags.
(långsamt är också framåt...)
Efter en "kort-vecka"
(bestående av långa innehållsrika arbetsdagar)
fanns det tillräckligt med frustration att använda som bränsle.
(återvunnet från sopberget...)


Redan efter 250 meter var benen som bly...
Tur att jag hittade en "genväg" - bara 18.5 km.
Men det tog lika lång tid,
då jag passade på att studera vårblommorna längs dikeskanten!
(och försökte undvika att bli överkörd...)


Väl hemma blev det grillat och vin
(valt utifrån etiketten!) Då kunde vi sitta ute och äta!


I lördags var det ull underställ och regnkläder på som gällde igen...
Då var det de tuffa vikingarnas tur att grillas
och springa en 8 km lång hinderbana genom vatten och eld!
Inget för mig.
Men dottern bangade varken för isbad eller en simtur i lera!


Söndagen avslutades med en magisk mil!
Sprang 5 km i nedförsbacke, vände,
sprang tillbaka samma väg och hade 5 km nedförsbacke hem!
Går mycket snabbare och lättare att springa utan en GPS klocka
som avslöjar sanningen...
Tyvärr är det endast ett pass på 100 som känns så.
Nu lär jag få slita kommande 99 rundor!


Min reflektion är att löpning inte behöver vara tråkigt och enformigt.
Ingen runda är den andra lik!
Man vet aldrig vad man hittar i dikeskanten.
(förhoppningsvis inga lik...)


Sverige är avlångt och vädret växlar snabbt...
Aprilväder och spring-time är det året runt!


















lördag 13 april 2019

Intressekonflikt

Min vad och jag har en intressekonflikt. Just nu har vaden ett övertag i förhandlingarna. Löpvila i drygt en vecka... 

Konstigt nog har inte så mycket abstinens. Jag tröstar mig med glass och bullar! Funkar fint som ersättning. Det kommer att bli tungt att komma igång igen, om denna löpvila blir långvarig... Men. Det finns det som är mycket värre än en överansträngd vad. 

Jag har ju kunnat roa mig med dubbla doser Body Pump, Spinning, CX och Body Balance!

Förra lördagen sprang jag 21 km - mot bättre vetande. Då lät jag pannbenet bestämma över vaden och gjorde misstaget att springa en halvmara med en protesterande vad...

"Är huvet dumt får kroppen lyda - och sen lida..." Men det var ju "Göteborgsvarvets premiärbana" Ett årligt träningsevent som jag inte ville missa... 

Gruppterapi när den är som bäst!

Om man har lite svårt att motivera sig till ensamma långpass så är detta ett bra träningstillfälle där man har drygt 1000 andra medlöpare som man kan låna motivation av. Och det gick ju "bra"! ...eller hur man nu ska se det i eftertankens kranka blekhet...

Men inget motiverar så mycket som när man INTE kan - eller får springa. *gnisslar tänder* 

Det blir dubbla portioner glass ikväll!

torsdag 4 april 2019

Genomkörd

För att råda bot på stelhet efter för mycket stillasittande, allmänt dålig hållning (och för att komma hemifrån och träffa människor) bokade jag in mig på dubbla pass på gymmet i går. 

Först 45 min Soma-move (yogans motsvarighet till "afro"?) och efter det 75 min yin-yoga. "Soma" betyder kropp och "move" betyder ju rörelse och det är precis det som det är. "Är man stark, blir man smidig, om man är smidig blir man stark". Jag blev svettig! Mycket upp och ner, hit och dit. Aldrig stilla. 

Raka motsatsen till yin-yogan. Där vänder man sig inåt. Där håller man LÄNGE i positionerna. 

Man vet att man hållit positionen lite FÖR länge när man inser att man somnat i grodans position... (somna-move...)

Kändes välgörande att andas, sänka axlarna, använda hela kroppen och låta den vecklas ut till full längd igen. Men yin-yogan blir inget favoritpass. Sova kan jag göra hemma!


onsdag 3 april 2019

Out of office


Ironiskt att när jag gillar alla mina kollegor så mycket,
så ”väljer” de - alla samtidigt - att lämna kontoret och mig...


Men istället för att sitta ”ensam” i två dagar
och sakna dem i Volvos öppna kontorslandskap,
så utnyttjade jag möjligheten att sitta hemma.


Då kunde jag ju i alla fall prata högt med mig själv
(utan att någon tjuvlyssnade).


Hemma måste jag sätta på kaffet själv,
men fri tillgång till kyl och frys gör att man
lätt kan kompensera för den energiförlusten...
Bästa hembakta fikat - bakat ”hemma” i Kalix.


Största nackdelen med att välja hemmakontoret är att
nacken nu protesterar mot att sitta böjd vid en laptop.
Mina axlar sitter nu strax ovanför mina öron.
Jag ska göra ett försök att räta ut ryggen innan den
är för evigt fastnat i böjt läge...


Men som sagt, detta var självvalt och imorgon är allt som
vanligt igen och de flesta av oss är tillbaka på ordinarie kontor.









söndag 31 mars 2019

Dream team

Skönt att helgerna går fort så att man
inte behöver sakna sina kollegor för länge...

Avslutade veckan på bästa sätt i fredags.
"Off site" med gruppmöte utanför ordinarie kontor.
Lätt att förena nytta med nöje i världens bästa team!
Gemensam frukost, lunch, fika, middag och AW
bidrog till att hålla energin och stämningen på topp.
Nivån på skämten var dock - i vanlig oordning - låg.
Det får man tåla!
Diskussionerna är inte något för finkänsliga...
Vi vet snart lite FÖR mycket om varandra...

"Mimosa", bubbel med juice, utomhus (!!!) i
eftermiddagssolen, innan vi tog båten från Hisingen till stan’.

Åt Etiopisk mat och drack öl från Kenya.
Avslutade med mer bubbel och babbel innan
det var dags att "smita" hem...
Ville inte riskera baksmälla.
Hade ju redan lätt huvudvärk efter den
omskakande "afron" i torsdags...
Så jag har fått min dos av Afrika på ett tag!