Maratonlöpare och deras groupies får ingen sovmorgon.
Klockan 05.50 igår lördag ringde klockan.
Frukosten och matsäck var förberedd och efter gröt
och kaffe satte vi oss i bilen och körde mot Växjö.
Maraton (och SM för veteraner)!
Rookien (=maken som missat sin maratondebut i München)
var anmäld i motionsklass. Har man tränat inför sitt första
maraton så måste man ju få prova på sträckan!
Kom fram precis i tid för att hinna få parkeringsplats
närmast start- och målgång vid simhallen i Växjö.
Nummerlappen hämtades och det var gott om tid
att byta om och gå på (riktig) toalett (fusk!)
Inte en baja-maja så långt ögat nådde, är detta ens ett riktigt lopp?
Jag var utrustad för en heldag som supporter.
Ett maraton per ett år är på gränsen, men två
inom en vecka är definitivt uteslutet för mig!
Min skalle var lite sugen på att anta utmaningen,
men kroppen sa vänligt men bestämt, nej tack!
Återställd efter förra helgen, men man ska ha respekt
för sträckan och att kroppen inte blir yngre - bara snyggare.
( det är ju bara hjärnan som blir ”yngre” av att träna...)
Intressant (och ganska behagligt) att befinna sig på
”andra sidan” och betrakta loppets alla (ve och fasa) faser!
Men inget maraton utan en racerapport.
Vädret var perfekt - för löpare. 10-12 grader.
Sol - som nästan stack fram lite. Jag hade helgarderat
med ullunderställ, fleeceväst, mössa, dunväst, jacka...
Växjö bjuder på en platt (snabb?) 8 varvs bana,
publikvänligt, om man vill se ”sina” löpare många gånger.
Överhörde hur proffspubliken pratade om sina löpande
anhöriga: ”han har ju också gjort fler än 100 maraton”.
Hm... inte bara debutanter här idag alltså...
Efter starten gick jag till bilen och drack mitt medhavda
frukostkaffe i lugn och ro. Plötsligt insåg jag att det redan
var dags för första varvning.
Trodde nästa att jag missat min mans första passering...
Phu! Kollade in första varvningen och gick en kort
promenad, lyssnade på Maratonpodden och kände mig stark...
Ett maraton är långt - men går snabbt - särskilt betraktat från
andra sidan. Men. Efter 16 km var jag fortfarande inte ett dugg
trött, men skyndade mig att äta min medhavda lunchsallad!
Efter 27 fick det bli kaffe igen!
Blev riktigt stressigt! Hade med mig
2 böcker, flera tidningar men hann knappt sätta mig mellan varven...
Ganska snart hade de snabbaste löparna redan gått i mål!?
Roade mig med att (tjuv)lyssna på löpare som pratade,
några som jag inte förstod alls, var de utlänningar?
Hade han talfel? Hm... ok det stod Halmstad löparklubb
på linnet... det förklarar saken... åh löpare från Sundsvall
- vilken härlig Norrländsk dialekt!
Tappade räkningen på varven...
Trodde det var sista varvet när det fortfarande var ett kvar...
Ställde en timer med larm när maken gick ut på sista
varvet för att inte göra bort mig fullständigt som supporter.
Nu hade det börjat gå betydligt saktare där ute i spåret...
”The man with the hammer” stod och lurade debutanter
som för första gången passerade 33 km...
(Jag hade ju kunnat hoppa in och ta ett varv eller två...)
Men ska man göra sitt första maraton så är det bara att bryta ihop
och komma igen! Fortsätta springa. Även om man har betongben!
Wienerbröd och kaffe dukades fram till de som gått i mål!
Segerns sötma. Värt att kämpa för!
Som sagt inte bara debutanter idag.
Nej. Detta var ju även ”Veteran SM”.
För att delta i SM behövde man vara med i en klubb.
Det var diverse veteraner från Team Skavsåret och
Team SlowMovers som gjorde upp i de olika åldersklasserna.
Bland herrarna var det några som stack ut.
Bland annat en man utklädd till Rosa Pantern och en man
klädd (obs ej utklädd) i damstrumpor...
Praktiskt, piffigt när det är en aning kyligt...
Bland de ”äldre” damerna (som alla hette Barbro)
imponerade vinnaren i K75 med att få in på sluttiden 4.12.
Hoppas jag kan åstadkomma liknande prestation om 25 år!
Gott att stå vid sidan och se löparnas stapplande steg efter
målgång. Vilken härlig syn! Jag kunde känna deras smärta
- och glädje! Ont, det gör ont, det gör ont!
Även maken gick i mål på en bra tid,
trots krypfart sista varvet. Det bästa med att springa sitt
första maraton är att det garanterat blir personbästa!
Pers eller ej så ska det firas med Maratonbubblor!
Det är jobbigare än man kan tro att heja sig
genom ett maraton. Det är riktigt långt!
Men tiden går otroligt fort när man har roligt.
Heja alla som orkar och vågar genomföra ett! På sitt sätt!
 |
| Växjö Maraton 2019 |
 |
| Debutanter och en Rosa Panter!!? |
 |
| Maratonbubblor! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar