Långhelgen blev lite längre än planerat. I alla fall i kilometer räknat.
Vi tog en sväng till Hasslö - och där borde jag ha stannat...
Det var ju vecka 19 och således,
enligt mitt enkla träningsupplägg, 19 km på schemat!
Men det behöver inte vara "lätt" för att det är enkelt!
Jag är inte särskilt lätt på foten
- och nu börjar det bli långt på riktigt!
Hasslö är inte så stort - så för att slippa springa 2 varv,
så fick jag skjuts med bil - exakt 19 km bort.
(jag var väldigt noga med att det skulle vara prick 19)
Sen skulle jag "bara" springa precis samma väg tillbaka!
(en väg som jag dessutom sprungit innan)
Men det behöver inte vara lätt för att det är enkelt!
(som någon klok person precis sa)
Hur svårt kan det va?
Svårare än man kan tro visade det sig...
När jag var halvvägs började jag misstänka att
jag var på fel väg (havet var plötsligt på höger sida!!?)
och jag fick onda aningar...
Jag brukar skoja om mitt dåliga lokalsinne,
men just då var jag mer oroad än road...
Jag kände mig mer borta än vanligt.
Att försöka läsa kartan i mobilen var lönlöst.
De små landsvägarna var bara tunna linjer
som jag omöjligt kunde se med blotta ögat,
och -nej- jag KAN. INTE. LÄSA. KARTOR.
Men jag ville inte utsätta mig för det förnedrande
samtalet hem: "Kan du hämta mig igen?"
"Var är du?"
" Ja inte f-n vet jag! Ut och leta bara!"
Så jag bestämde mig för att FÖRST springa mina planerade 19 km
- och SEN ta reda på vart jag var och ringa efter hämtning...
Men -halleluja- helt plötsligt var jag på rätt väg igen
och kunde själv ta mig tillbaka till Hasslö
(nästan) som planerat!
Prick 19 km blev 23...
Men känslan att "se" Hasslö igen
- knappt synlig i dimman -
var precis som jag föreställt mig den!
Miljöombyte innebär en risk för vilsna själar.
Jag ska hädanefter hålla mig på hemmaplan,
samt be maken lägga in ”hitta MIN iPhone” i sin mobil.
Så han kan hitta mig nästa gång när jag är helt borttappad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar