På glid

Igår, sent på eftermiddagen var
det så dags... Ursäkterna var slut...

Jag hade gjort alla "viktiga ärenden"som "måste"
göras i Kalix. Ätit butterkaka, fyndat skor
(och diverse annat), köpt en Kalixmössa,
varit på loppis, bakat en slabbakaka...

Nu skulle spåren testas.
Men inte vilka spår som helst,
utan SM-längdspåren!

De gamla vallningsfria längdskidorna
var avdammade. Skulle de hålla?
De hade legat oanvända i 16 år!
Spänningen var oliiiidlig...

Lera och vattenpölar täckte parkeringen,
men solen lös över stadion trots den sena timmen.
Men pjäxorna passade (både fot och bindning),
så det var bar å åk!

Jag hade inte direkt bakhalt,
men å andra sidan inget vidare glid framåt heller...
Bra förutsättningar för en nybörjare!

I minsta nedförsbacke var jag beredd att se
döden i vitögat. Man har ju ingen broms!?
Lättad föreställde jag mig publikens jubel när jag
helskinnad gled (stakade mig blå) in på stadion.

Det blev ingen 5 mil direkt,
men några kilometer som säkert
kommer att kännas av i armar och rygg...

Nu ska det inte dröja 16 år till nästa gång!

Var är publiken?

"I skick som nya" inköpta 1991?

I Kallas (skid)spår!