Igår provjoggade jag lite försiktigt.
Promenerade, joggade sakta, stretchade,
masserade, promenerade en stund igen...
Efter den provturen är jag fösiktigt positiv!
Vaden kändes "bra". Det kanske var "tur" att
höger knä hindrade mig från att gå ut för hårt...
Det är dilemmat nu när jag ska "lyssna på kroppen".
En av löpningens grundstenar är att man inte ska känna
efter för mycket . Jag kände efter så mycket, hela tiden,
så att jag nästan fick ont i huvudet... Om jag bara kunde
amputera bort huvudet skulle problemet vara löst!
Så nu ska jag försöka ta ett steg i taget och lägga
upp en plan B. Några viktiga beslut att ta först bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar