(Tillfälligt?) sinnesförvirrad

Man kan ju tro att jag har slagit i huvudet rejält
när jag "lyckas" boka in mig till ett marathon...
Borde det inte krävas en grundlig psykologisk
undersökning på alla som anmäler sig?
(Eller åtminstone ett fystest...)

Kan bokningen hävas om det visar sig att
man inte var vid sina sinnens fulla bruk
när anmälan skickades in?

Saken är den att jag bestämde mig direkt
när jag fick den oskyldiga frågan om
"jag inte skulle anmäla mig?"...

Det var min helt vanliga, trevliga, (till synes)
förnuftiga granne som ville "så ett frö hos mig".
Själv var hon redan anmäld.

Ja, man vill ju inte vara sämre än grannen...
 Det fröet slog rot och växte upp till ett
"kanhonsåkanjagminsannockså"-träd innan jag
ens kommit innanför min egen ytterdörr igen...

Hjärnan var helt bortkopplad när beslutet togs.
Men när det gäller löpning är det bäst att lämna
hjärnan hemma. Det är en förutsättning att den är
urkopplad om man ska ta sig för något så tråkigt...

Men det verkar vara som med andra laster...
Man kan inte sluta, fast förnuftet talar emot.

Om man skulle ta sig tid att "överväga" om huruvida
man ska springa ett marathon eller inte, så är det ju
ganska givet vad man skulle komma fram till...

Vilken normalbegåvad männika som
helst skulle ju fatta rätt beslut!

Nu kan jag bara hoppas på att sinnesförvirringen
håller i sig hela vägen fram och i MÅL!