Tufft motstånd

Återigen vann viljan över förnuftet!
(eller vare det förnuftet som övervann motviljan?)
Tredje löppasset för denna veckan avklarat!
32 (14.5+7.5+10) kilometer i varierat tempo
(intervallträning !?) men i samma gråväder.
Trots (tack vare?) mycket "motstånd".
(Väder, vind, mörker, ständiga uppförsbackar...)


Men det största motståndet är oftast innan man ens
har fått på sig träningskläderna och kommit ut...
Sen brukar det gå av sig själv,
(ja, eller föroppnings vis "löpa på")

Ibland får man med sig en j-gt gnällig kärring
som åker snålskjuts. Hon sitter i huvudet med
sin taskiga attityd och gnäller på precis allt.

Men jag brukar dra ifrån henne efter några kilometer!

I tisdags var det rått, kallt, grått, jag ville INTE ut.
Men man får ser det som en extra utmaning,
eller mental träning, bara att övervinna!
(semlan väntade ju hemma som en belöning)

I torsdag gjorde jag misstaget att inte träna direkt
efter jobbet utan gjorde annat innan. Man får inte ge
sig själv betänketid att komma på bättre tankar...
Motståndet hinner växa...
Det hinner bli mörkare, kallare...
Men det är just de gångerna man blir positivt överraskad!


Tar man längre steg lite oftare,
så kommer man fortare i mål!

Så nu gäller:
"Attityd, inställning - med eller utan glädje!"