Rekordtid(igt)!

Att ställa klockan på 04.55 för att ge sig ut att
springa innan jobbet handlar inte om att vara "duktig".
Jag gör det av ren lathet! Jag slipper göra det "sen".

Mer ledig tid på kvällen för ett Netflix-maraton!

Har man testat det några gånger så vet man att
det är klart värt det. Hur galet det än låter!
Även om det såklart kan kännas motigt just i
det ögonblick klockan ringer, precis när sängen
är som skönast och man blivit ett med kudden...

Då hjälper det att man har bestämt sig och förberett sig
kvällen innan. Lagt fram löparkläderna, helst fixat med frukosten,
bestämt vilka människokläder man ska ta på efter duschen...

Det kommer inte att hända att man vaknar en morgon
och plötsligt "känner" för att ge sig ut, lite spontant.
Nope! Så galen är inte ens jag!

Om man väntar på att motivationen ska komma och
knacka på och hjälpa en upp så väntar man förgäves.
Man får ta disciplinen i hand följa planen!

Det händer att man gör det klassiska misstaget
och börjar förhandla med disciplinen.
"Om jag tar sovmorgon idag - så springer jag imorgon istället..."

Nej, nej, nej! Det finns inga alternativ.
Bara gör det! NU! Förnuft före känsla.
Förnuft först, för en ännu bättre känsla - efteråt!
Eller, kanske för många känslor
och inte så mycket förnuft...

Kommer man i kläderna och ut genom dörren
så är segern vunnen! De mornar då man haft det
motigt och förhandlat med sig själv mot alla ursäkter
brukar man belönas lite extra. Det är lite känslan av "från 0-100"
- ju mer motigt det var att komma igång - desto större seger!

Så denna vecka har det blivit rekordtid(igt)!
Ironiskt att jag just dessa mornar även stämplat in
ovanligt tidigt på jobbet. Bokstavligt talat i farten!

Löpning på morgonen saknar all logik.