I ur och skur

Söndag=Långpass. Det är sen gammalt.
Då spelar det ingen roll att det är stormvarning...

Maraton-Magda var med mig hela vägen,
även denna söndag. Inte fysiskt, men väl i form av
de energi-bars som hon bakat och lämnat i kylen!
Kunde inta hennes bars med peppiga budskap halvvägs.

Kanske detta bidrog till att göra andra halvan av passet lite lättare?
Trots att vädret blev allt sämre och regnet tilltog...
Fast främst berodde det nog på att jag fick vinden i ryggen!

Sista hälften är ALLTID bättre!

(man kommer ju allt närmare slutet,
ven om det mer känns som nära döden...)

Inte nog med att jag var på den andra och därmed också
sista hälften, dessutom träffade jag på min ”bättre hälft”
som också var ute - fångad av en stormvind...

Jag lät honom löpa och fortsatte min ensamma - långsamma -
väg hemåt! Peppad av Iron Maiden på min spellista:
”The loneliness of a long distance runner”...

En lång, tung, blöt runda i motvind är som allra bäst när
den är avslutad! Även om min kaffedrink och min gröna
smoothie såg ut som en bild på ”före och efter” hästen har ätit...

Enligt prognosen ska vädret bli ännu värre
- tur klimatet inomhus är stabilt.
Prognosen för resten av kvällen utlovar lugnt
och vindstilla(sittande) i soffan!