Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

onsdag 6 juni 2018

Finisher 2018

Nu får det (snart) vara slutpratat om Stockholm Marathon 2018! Dags att komma ur bubblan (och boka in ett nytt mål?)... 

Svårt att förklara vad det är som lockar med att springa maraton. Men det är väl främst 3 moment som gör maran till något HELT speciellt!

1 - STARTEN!

Att stå på startlinjen bland tusentals andra är ett "efterlängtat" ögonblick, den (näst) bästa känslan! (kan inte sluta lyssna på Axwell-Ingrossos pepp-låt "How do you feel right now" som spelades strax innan start...)

Energin från månader av träning är samlad i ett par skor för att räcka alla 42195 meter! Alla förberedelser är klara. (eller försent att göra något åt...) Det återstår "bara" att springa.

Sen. En låååång transportsträcka till nästa magiska moment! Men vadå!? "Löpning är ingen hastighet, det är ett (undantags)tillstånd." 4-5 timmar av ens liv är väl ingenting, jämfört med alla timmar som lagts ner inför detta?

"Det är (ingen) skam att bryta om man är trött" men jag faller inte för frestelser och skamliga förslag! För belöningen kommer...

...och tiden går fort när man har "roligt"... Plötsligt är man framme vi nästa moment.

2- MÅLGÅNGEN!!!

DEN känslan! Till skillnad från starten så är energin helt slut... Men ändå ett HALLELUJA moment! Här blir maratonlöparen religös! 

Nöp mig i armen när jag lämnade Stockholms Stadion. Tänkte att "bara jag inte vaknar ur en (mara)dröm nu. För jag ORKAR inte göra detta en gång till!" Men efter den alkoholfria ölen är man återhämtad och kan fira segern! 

I ett maraton är alla vinnare! Det är målet som är målet!  Det finns inga dåliga maratonlöpare!

3- POST-MARATON-SKRYTET...

Det får inte gå NÅGON förbi att man genomfört ett maraton! Alla (o)sociala medier ska uppdateras med ord och bild... tröttnar inte på att läsa andras race-rapporter med tårar i ögonen... För maraton är blod, svett, tårar och lägg till lite blåsor och skavsår på det...

Att Stockholm dessutom bjöd på det VARMASTE loppet gjorde ju inte prestationen mindre! Att gå till jobbet i finisher T-shirt och medalj är väl inte too much?

Men nu är träningsvärken borta och ruset börjar så sakteliga lägga sig...

Så när går nästa lopp?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar