Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

fredag 21 juli 2017

On the road again-and again

Dagens "roadtrip" startade med en
båttur från Hasslö till Karlskrona.
Sen var planen att ta sig hela vägen
tillbaka - landvägen. Repris från ifjol!
(är inte mogen för swim-run - än...)

Perfekt löparväder, mulet och "lätt" regn!!!
Ok, erkänner att när jag planerat in
detta långpass hade jag sett en solig
sommardag framför mig... Men.
Det var bara till att bita ihop.

När vi klev av trafikbåten intill
Marinmuseet, var det i alla fall (nästan)
uppehåll! Och när jag väl kommit igång
att springa, ville jag knappt stanna för att äta och dricka. Det var ju ingen picknick direkt. (vatten, Resorb, banan, russin...)

När man väl är igång, känner man inte
heller att regnet tilltar... "Lätt" regn blev
"ihållande", trots att väderprognoserna sagt annat. Maken som agerade rullande
vätskestation hade dock gott om tid att
dricka sitt kaffe - i en busskur...

Jag visste ju att jag hade en bra bit att
springa och ville passa på att avverka
kilometrar - medans det kändes bra!
Mentalt blir det ju lättare när man
passerat Nättraby, "halvvägs"...
...och alla uppförsbackar...

Jag mindes denna sträcka som platt från
förra året? Men landhöjningen måste ha
gjort att fler backar tillkommit...

Utan större besvär (trots backar) kom
jag - äntligen - ut på Hasslövägen! Den var om möjligt, ännu smalare och mer
trafikerad än jag mindes den.
Men nu var det ju bara 8 km kvar!

Nu började benen bli ordentligt sega och
det brände under fötterna (fel strumpor...)
men jag visste ju att målet (och ett
skrovmål i form av kroppkakor) var nära!!!

Jag sjöng och pratade med kor...
(så det mentala tillståndet var väl inte heller helt 100...)

Kom till Hasslöbron och tackade gud att
jag inte behövde stanna för broöppning, då hade jag aldrig fått fart på benen igen.

Sprang
(jo jag höll faktiskt hyfsat tempo!)
genaste vägen till målet!
Inte en meter extra...

Klockan stannade på prick 29 km
(1 km längre än samma tur ifjol!!?) när
jag var nere vid badplatsen "hemma",
vid bryggan där vi klivit på båten
3 timmar tidigare!

Tog bara* av skor och klocka innan jag hoppade i vattnet! Löparkjolen kunde jag
vrida regnvatten ur redan innan doppet...

*efter 29 km var det inte så "bara" att böja
sig ner för att knyta upp skosnörena...
Hej baksida lår!

Nu dröjer det ett år igen, tills vi gör om
denna - numera traditionsenliga - utflykt.
Kanske det är min tur att cykla då?

Jag kan ju inte ta den roligaste biten
själv hela tiden!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar