skidåkningen att ge med sig. Förutom de vanliga
klämskadorna på smalbenen orsakade av pjäxorna,
så har jag haft ont - i princip - överallt...
En sträckning i ena låret, träningsvärk i mage,
armar och axlar (av att bära packning och utrustning?)
Ont i nacken och en blå och uppsvullen vänster hand.
Det är inte skidåkningen i sig, som har varit ansträngande.
Troligtvis har varenda muskel varit på helspänn på grund av kyla.
Det är svårt att koppla av när temperaturen kryper ner mot -18.
Två vurpor med huvudet före, i en snödriva var droppen.
Snön är mjuk, men inte SÅ mjuk...
Men jag skiter i att jag nästan bröt handen,
huvudsaken att ben och knän hålls skadefria...
Hoppas att kylan har bidragit lite till ökad förbränning,
för jag vet ju att värken inte har orsakats av hård träning.
Men man får en härlig, men ack så falsk,
känsla av att ha levt ett sunt och friskt liv!
Sonen påstod att nackvärken kom av att sitta och läsa...
Pinsamt, nu orsakar läsning träningsvärk!
Då vet man att det är dags att växla upp...
Tur att jag inte hade stegmätaren med mig på semestern.
Jag tog inte ett steg på 5 dagar! Att glida och hasa nedför
pisterna hade inte gett utslag på klockans aktivitetsmätare.
Jag hade blivit dödförklarad.
Nu är det dags för ett nytt liv!
Dags att väcka liv i de döda! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar