Hjärngymnastik

I går var det efterlängtad springdag...
16 km var precis vad kropp och knopp behövde!
Sista biten sprang benen av sig själva.
Hjärnan hade slutat göra motstånd och
gått hem i förväg och lagt sig i soffan...



Lika bra det,
för den är ju oftast inte till någon hjälp,
utan sänder bara ut negativa signaler och tankar
om hur jobbigt och tråkigt det är att springa.


För att hämnas tvingade jag den att
titta på "Hollywood fruar" på TV efteråt.
Ingen hjärngymnastik det heller precis...


Efter en timme stillasittande skulle jag gå ner
för trappan för att länsa kylen på överbliven paj.
Då lämnade benen in en protest mot dessa stolleprov.


Protesten avslogs, lite stela ben får man tåla!
Det går över, lagom till nästa gång!