Det är ju
Klarebergsvallen var fylld av blå-gula spelare i
alla åldrar. Fjortonårsåldern måste vara den allra
charmigaste. Sonen verkade inte alls glad att se mig!
Faktum är att han inte verkade se mig alls!? Det var
riktigt komiskt hur han behandlade mig som luft, nej,
närmare bestämt utandningsluft. Men jag bjuder på det!
Han tog (o)tacksamt emot pengarna jag gav honom!
De svarta molnen lurade på avstånd.
Vi klarade oss nätt och jämt från regnet.
Väl hemma igen brakade ovädret lös,
men då hade vi ju firat färdigt!
![]() |
Heja blå-gult! |
![]() |
Fotbollsväder! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar