Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

lördag 4 augusti 2018

Semesterns längsta dag

Efter mitt gästspel på yogan och mina snedsteg i zumban var det skönt att kliva tillbaka in i komfortzonen... 


En träningsform med enklast möjliga koreografi: Höger-Vänster-Höger-Vänster. Repetera. Lätt att hålla takten, "bara" att springa!

Så igår var det - äntligen - dags för semesterns längsta dag. Att ta skärgårdstrafiken, från Hasslö till Karlskrona och sedan springa tillbaka! Ca 28 km. Ett långpass som kräver lite förberedelser. Särskilt i värmen denna sommar... Jag la fram keps, solkräm, drack massor (inklusive Resorb) gick på toa... satte in linser, (tog fel på höger och vänster öga och fick göra om...)

Lastade cykelkorgen med vattenflaskor, bananer och lite annan snabb energi. Öl lades på kylning... det finns ju ett Mål med löpningen! Men det fanns inga planer på att ställa in. Detta är numera en tradition - för 3e året i rad!

Ett näst sista toabesök på båten, ett sista i servicehuset vid hamnen i Karlskrona... Radion spelade schlagers: "Godmorgon - det blir en härlig dag" (de borde även spelat Tomas Ledin: "...inte ett moln...")

I år hade jag fått förstärkning i mitt serviceteam. Dottern följde med. Bra draghjälp! Hon och maken turades om att springa och cykla på den rullande vätskekontrollen. Hon gav mig uppmuntrande pepp, rätt så imponerad av sin mamma...

"Bra jobbat, att orka springa hela vägen, du är envis - och stark!" (och lite dum i huvudet... la jag till...)

Solen stekte, men vinden fläktade skönt. Att ha med vatten i en sprayflaska var en hit! Kände mig inte överhettad, trots värmen. Det längsta och varmaste passet sen Stockholm Marathon!

Bitvis var det tungt. (för mycket av det goda livet på semestern...) Tjuren Färdinand idisslade i skuggan, hans mamma - kossan - satt på min rygg... men halvvägs skakade jag av mig henne och tänkte på Målet! (26 grader i havet och det "svalkande" badet som väntade!)

"Kliv, kliv, överlev!" 

Kunde jag sno åt mig cykeln och trampa hem? Nej, detta är självvalt- jag VILL göra detta!

Med 4 kilometer kvar la jag (ofrivilligt) i en högre växel! Insåg att vi var minuter från att fasta vid broöppningen av Hasslöbron. Det blev den längsta och snabbaste kilometern på hela sträckan! Vi hann över - precis i tid! Halleluja moment! De sista metrarna gick det utför - nedförsbacke mot badplatsen... 

Äntligen "hemma"! Klockan visade 28.39 km... meh??? Bara till att fortsätta förbi fiskebodarna tills jag - med gott samvete - kunde avsluta på totalsträckan 28.5 km. 

Gott att hoppa i havet med kläderna på!

Gott med belöning i form av en "skärgårds-buffe" senare på kvällen. Bålgetingen dränkte sina sorger i en kall öl... vi kunde sitta ute till klockan var midnatt - utan "överdragskläder"!

Detta måste vi göra om nästa år!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar