Återigen har jag slagit in julklappar utan
att namna paketen ordentligt från början!
En årlig tradition som jag börjar tröttna på...
Fredagkvällen fick jag ägna åt att LETA.
Jag vände ut och in på skåp och garderober.
Klämde och kände och skakade på paket för
att höra om det eventuellt kunde innehålla den
försvunna presenten som sonen tillverkat i
slöjden och skulle ge till sin syster i julklapp...
(Som jag hade tagit hand om och "gömt",
lite FÖR bra visade det sig...)
Jag hittade andra saker som jag trott var försvunnet,
men inte DET. Jag hade ett svagt minne av att jag
lagt ner det i en kartong, men vilken? Jag tom öppnade
misstänkta paket, men utan framgång. Irritationen steg...
"Det kommer fram när du slutar leta, släpp det där nu"
var den "hjälp" jag fick. Motvilligt gav jag upp!
"Det som inte mamma hittar är verkligen borta".
Lite synd på en egenhändigt tillverkad julklapp...
Alldeles för sent var det dags för sängen. Då var det
ett litet fragment av ett minne som sa till mig att titta
under sängen. Jodå! I en kartong! Jag visste det!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar