Gruppterapi!

Löpningens motsvarighet till pundare...

När "missbruket" tagit över och man är på
en offentlig toa mitt i stan, tidig morgon,
för att göra sig redo för sin morgonjogg...

Då VET man...

Men efter utfört lopp,
inser man att det är ren gruppterapi.

Det var i alla fall 300 andra
som har samma "problem".

Finns säker de som har det värre än jag...

16 km kändes tillräckligt långt idag.
Sist jag sprang 16 km hade jag precis
sprungit 26... Tröstande tanke.

Kanske inte är i maratonform just idag.
Men för alltid en maratonlöpare!!!

Backarna var det jag fasade mest för...
Men de visade sig sig vara min "smala"
lycka. Det var så trångt och smalt på vissa
ställen, så att man var "tvungen" att gå.

Så synd...

Att springa på "vintern" är ju lite
annorlunda... Inga skyddande löv för de
som behövde lätta på trycket bakom en
buske, men å andra sidan inte heller några brännässlor som man riskerade att sätta ner ändan på...

Nu slapp jag ju det bekymret,
tack vare besöket på pundar-toan.

"Vintervädret" idag bjöd dessutom på
flera plusgrader, så det fanns inget att klaga på! Som ren bonus fick jag springa genom ett juligt Haga. Kändes mycket bättre än när jag "sprang" på stan i veckan och helt saknade lust att shoppa!?

Tur att missbruken avlöser varandra...