Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

lördag 3 september 2016

Tro, hopp och kärlek

Land i sikte!
Så mycket lättare att vara positiv idag!
Nu när längsta (once in a lifetime?)
träningsrundan är avklarad.

En viktig (3!!?)milstolpe!

Det kändes så mycket bättre än jag trott
och gick såå mycket lättare än jag vågat
hoppas på. En gång på hundra älskar
man löpningen på riktigt och kärleken
är besvarad. Nu kan jag ta några tunga rundor (nästan) utan att klaga!

Jag började uppladdningen igår
med fredagsmys bestående av pasta, Resorb, proteinshake och rödbetsjuice.
Då kände jag mig fortfarande skeptisk...

Men efter frukosten idag fanns det inga
ursäkter. Enligt "planen" var jag redan en
vecka sen med "det längsta långpasset"...

Som omväxling sprang jag i Skatås.
Fördelen med löpning är ju att man har
"träningshallen" utanför dörren, så det
är ett undantag att ta bilen till träningen,
men just nu råder undantagstillstånd!

Maken fick agera "hare" i 19.5 km
(det längsta han sprungit på 16 år)
Det sista varvet fick jag klara själv.

Trots mitt bristande lokalsinne
och korttidsminne som Doris
(Fortsätt simma, fortsätt simma!)
kände jag faktiskt igen mig hela tiden
och var inte vilse en enda gång!?

Det var gott om orienterare i skogen,
(överallt, så man kunde inte använda
närmsta buske för eventuella behov...)
så jag var inte helt ensam heller.

Lika delar ben, pannben och
- såklart - den specialbeställda tyschka sportdrycken, gjorde verkligen dagen!

Sista biten visste benen vad som gällde...
Löpning är lätt,
kräver inte mycket tankearbete!

Har du 3-4 timmar över en lördag,
kan jag verkligen rekommendera detta!

Åh åh, jag flyger jag svävar
fram! Låt det aldrig ta slut!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar