Igår var det TUNGT att springa!
Det var svårt att föreställa sig att jag ska
springa 42 km. VEM kom på den idén?
Det är ju helt GALET!!!
Men så snart jag hämtat andan och
duschat, kändes det bra igen igen.
Inte bara bra! Man är plötsligt stark,
snabb och oövervinnerlig. Hög!
Hjärnan är klart påverkad av något.
Som att man druckit en öl...
"Runners high" infinner sig sällan när jag
är ute och springer, men ALLTID efteråt.
Ett härligt, härligt, men farligt tillstånd...
Alla negativa (realistiska) tankar är som
bortblåsta. Det är vid sådana tillfällen
man INTE ska fatta några viktiga beslut.
Beslut om att springa marathon tex...
Det var precis det jag gjorde efter en
löprunda, för ganska precis ett år sedan...
Inget smart drag, att anmäla sig när man
är dragen... Man nyktrar till och får leva
med ett fyllemisstag. Värre än att ta en
tequila (eller välja fel sällskap) klockan
"fem i tre" på krogen...
Jag måste sluta med dessa tunga droger!
...om en månad...
*jag kan sluta när jag vill*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar