Soff-marathon

Jag är medveten om att det
kan verka hysteriskt att springa
16 km hit och en halvmara dit...

Okej... Det ÄR hysteriskt...

Men när man är mitt uppe i det, så
märker man inte hur knäppt det är.
Det är som vilken störning eller
missbruk som helst...

Jag tror att jag kan sluta när jag vill...

Familjen är medberoende
(och lika störda själva, om inte värre)

Jag får försöka smyga mig ut genom
dörren för att inte provocera grannarna.
Det finns de som undrar och är "oroliga"...

Nackdelen med sommarljuset är att man
syns om/när man smyger ut innan 6 på morgonen... Händer inte ofta*!
(*missbrukarens ursäkter...)

Men jag vill poängtera att jag samtidigt
är mycket lat. Vila är en viktig del av
träningen. Därför lägger jag dygnets
resterande timmar på återhämtning...

Igår till exempel genomförde jag
(helt utan besvär)
ett ultra-marathon i soffan!

Trots mina 16.5 km i benen, kände jag mig
stark, genom hela damernas OS-triathlon!

Jag kammade tom hem ett
OS- GULD!!! i mountainbike!

Men efter det var jag faktiskt lite matt.
Så efter 8 timmar i TV-soffan, var det
riktigt skönt att gå och lägga sig!