Motigt i motvind

Trots att året inleddes med en hälsosam och
stärkande fjällvistelse med "träning" på hög
höjd, så känns det nästan som att pjäxorna
sitter kvar på fötterna när jag ska springa...

Men allt har sin förklaring:

Det känns tungt, för att det är tungt!
Fördelen med att börja året med ett par trivselkilon är att
träning med "kroppen som enda motstånd" blir en utmaning.

Precis den rivstart som man behöver!
I April kommer ju allt att kännas - och vara - lättare!
Men det största motståndet sitter ju i huvudet...

Sen kan man ju alltid skylla på vädret.

Motigt i motvind, bokstavligt talat!
I lördags sprang jag i lugnet före stormen,
i snöblandat regn och snömodd. Ingen bra kombination
när man ser illa (ut) redan innan och tvingas ta av sig
glasögonen och är snöblind. Tur man känner stigen!

I går hann jag 1.5 kilometer innan det började det regna,
följt av hagel (peelingen får man på köpet). Jag blev knappt
förvånad när jag såg ljuset (från en blixt) och hörde åskan mullra...

Så med det här "vintervädret" blir det till att
springa i gummistövlar - hellre det än pjäxor!