Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

onsdag 17 oktober 2018

Maran, målet och medaljen!

Aldrig har förberedelserna dygnet innan ett maraton handlat så lite om själva loppet som här i Lissabon! Som "vanligt" blev det för många steg och för lite vätska dagen innan, då vi hämtade nummerlappar och kollade in målområdet. 

Men det var inte löpningen som var i fokus: 

Nyheterna varnade för "zombieorkanen" Leslie, som var på väg mot Portugal... Vi förberedde oss för att sitta evakuerade i en lägenhet utan ström. Spolade upp vatten i spannar för att kunna spola i toaletterna vid eventuell "nödsituation"...

I köksvasken hade vi en läcka, men någon rörmokare fanns inte tillgänglig under helgen... och HUR skulle vi kunna koka gröt utan ström? och BLIR det verkligen något lopp? 

Fördelen med att väderprognosen hotar med en liten orkan (tropisk storm?) är att man slutar vara nervös för att springa 42 km...

Kändes mycket osäkert när man gick och la sig... Vi hade tom en plan B. Om loppet blev inställt skulle vi åka till Växjö nästa helg och springa ett maraton!

Vaknade vid 3-tiden på natten... Hurra, vi hade fortfarande ström! Kollade väder-apparna. Inte mycket vind! Kunde knappt somna om.

Herregud! Va kul! Jag får ska springa maraton om några timmar!!! Somnade och drömde att jag sprang loppet och kom till målet - som de plockat ner... en uttråkad trött dam stod och delade ut medaljer. "Det förstår du väl att vi inte kan ha målet uppe så HÄR länge?" Kollade på medaljen. Det stod 17 km. Va f-n! Fel medalj, fick gå och byta. Det fanns bara några kvar, men jag fick en!

Det kallar jag maradröm!

Dagen började med en tidig frukost. Då såg vi att tävlingsledningen skickat ett mail - halv 3 på natten - om att starten senarelagts en timma! De hade väl sett zombievarningen, eller kommit på att de tagit ett glas för mycket och behövde tid att nyktra till...

Starten gick från badorten Cascais, några mil från Lissabon. Tillsammans med andra morgonpigga löpare tog vi tåget dit kl 07.00. På tåget var även några få - mindre pigga - nattsuddare som kom direkt från festen... Vi satt på golvet för tåget var överfullt (andra satt på golvet för att de var fulla...)

Väl framme vid startområdet fanns det ingen återvändo! Det var bara till att lämna in sin kasse med ombyte, besöka BajaMaja, rätta in sig i ledet och börja springa längs havet mot målet i Lissabon! 

Fast först sprang vi åt andra hållet, ännu längre ut mot Atlanten. 12 meters (?) vågorna som slog in mot kusten var mäktiga! Trots alla prognoser var det perfekt läparväder, lite sol men inte för varmt. Klädena torkade i vinden. 

Mantrat för dagen fick bli "Glow with the flow". 

Första milen gick lätt och alldeles för "snabbt"... sen var det bara till att räkna ner kilometrarna mot mål: 14... 21 - halvvägs! 28 - keep on running... 35 - go go go, don’t stop moving... 40 - you can do this!

MÅL! 4.14.35

Det är värt att se ut som och gå som en död, när man får nöjet att dricka en persbärs! 

Det här måste vi göra igen!


2 kommentarer:

  1. Bra jobbat! Du är så duktig och energisk! Du har nog ärvt all min energi, jag blir trött bara av att läsa om dina maror... ;)

    SvaraRadera
  2. Nu ska jag ta det lugnt-ett tag...

    SvaraRadera