Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

söndag 20 maj 2018

Race day!

Så kom Dagen. Göteborgsvarvet. Genrepet inför Stockholm Marathon. Sista långpasset - inbakat i en härlig folkfest! Något helt annat än alla ensamma kilometrar i kyla och mörker... 

Solen strålade från en molnfri himmel, publik och funktionärer var tidigt på plats. Vi tog bussen till starten, hittade det för i år upphottade Volvotältet för oss som startade i Volvogruppen. Åt vår matsäck, tittade på första starten, gick på toa en andra gång och promenerade bort till startfållan. 

Same procedure as last year!

Samtidigt som de första gick i mål, gick vårt startskott klockan 14.02. Blå blå himmel, blå linje och vatten! Bara att följa strömmen. Perfekt för mig som inte vill tänka i onödan.

Ingen orientering för mig tack!

Tvekade in i det längsta över hur jag skulle lägga upp loppet. Att varva eller inte bli varvad? En high five med "Skyltmannen" i Slottsskogen gav energi för "de sista" 20 kilometrarna... 

Dags att välja strategi. Va f-n!? Jag har väl gjort tillräckligt med långsamma rundor? Nu får det vara nog av lugna favoriter. Nu hade jag ju chansen, med draghjälp Varvet runt. Så jag bestämde mig för att lägga i en högre växel redan från start. Upp, upp, upp för Säldammsbacken, upp, upp, upp för Älvsborgsbron, men sen en lååång nedförsbacke följt av platt raksträcka längs Norra Älvstranden.

Gurglade energidrycken (enligt experttips) för att lura kroppen att den fick massor av ny energi. Mycket folk och bekanta ansikten hjälpte stegen framåt på Hisingen! 

Kände mig stark. Var rädd att jag skulle slå ner något litet barn, när de ville ha en high five...

Upp, upp, upp för Götaälvbron. Men sen gick det utför! Avenyn var inte lika brant uppför som i fjol. Rundade min favoritkarl för dagen: Poseidon! Inte långt kvar nu i maratonsammanhang! 

Fick nya krafter när jag såg makens rygg framför mig på Vasagatan. 

"Maran har inte börjat än!" ropade jag uppmuntrande när jag pinnade förbi med "lätta" steg. 

Nummerlappar med namn var årets nyhet. Hörde publiken ropa: "Heja Ann-Mari, heja Tommy!" Va? Hänger han kvar än?! Familjefighten var igång och jag såg ett unikt tillfälle att vinna den! Ökade ytterligare och skakade av min bättre hälft!

Den sista kilometern var nog den längsta... Men på väg in mot Slottsskogsvallen mötte jag den allra sista startgruppen som gick ut på banan. Cirkeln var sluten och varvet var varvat!

I MÅL! Äntligen fick jag den efterlängtade MEDALJEN (superfin iår - också) bananen, kexchokladen och inte minst kaffet och den KALLA mjölken! Alltså INGET kan smaka bättre!

Ombyte (till torra kläder) förnöjer. Hem med bussen och där var allting förberett. Öl och vin var valt med omsorg - efter etikett såklart. 

Maten stod på bordet i senaste laget, men jag klarade Måltiden! Varvade under 2 timmar.

1.55.15, min näst bästa tid på halvmaran!

Dagen kunde avrundas på bästa sätt. Löpare och funktionärer kunde jämföra sina erfarenheter från banan ur olika perspektiv. 

Funktionärerna hade gjort en grym insats och tagit fighten med polisen (!!?) och oförstående göteborgare som inte (???) kände till Göteborgsvarvet som "hindrade" bil-och gångtrafikanter... Nästa år så kör vi igen!

Same procedure as every year!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar