Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

lördag 20 augusti 2016

En (motvillig) löpares dagbok

Inför helgens "långpass" hade jag svårt att bestämma
mig för var, när och hur långt jag skulle springa.
(det var bara "varför" som var helt klart)

Så blir det när man inte har en plan, utan bara
för många valmöjligheter. Det enda icke valbara
alternativet var att INTE springa. Nåja!
Detta självplågeri är självvalt!
(varför? varför? varför?)

Till slut hade jag bestämt mig för att springa
runt Kärra, "tidigt" på morgonen. Det är trots
allt det som brukar fungera bäst för mig.
Faktiskt den enda tid (och plats) som fungerar
(springa "sen", brukar vara en dålig ide...)

Jag tänkte mig en "lagom" runda på 15 km.
Inte allt för avskräckande.

Var "duktig" och tog vatten med mig.
Men efter 500 meter med ett hoppande vätskebälte
och läckande flaskor gav jag upp den ambitionen.
Sprang hem igen för att lämna bältet
(utanför huset), för då var jag redan utelåst.
(en vacker dag är nog låsen utbytta...)

Lite lättare och med ett irritationsmoment
mindre sprang jag glatt vidare.
(rundan hade ju knappt börjat...)
fortfarande 15 km kvar... Suck!

Försökte tänka som Doris (i hitta Nemo)
"fortsätt simma, fortsätt simma..."
För det är inte roligt varje gång man ger sig ut...

Det var inte många positiva tankar som gick genom
huvudet. Men jag vet ju att det blir roligt "sen"!
Det är bara till att bita ihop.

Tänkte istället på hur mycket jag (trodde att jag?)
ville springa när jag inte kunde.
Lite tacksamhet kunde jag väl i alla fall visa?

Klockan pep uppmuntrande ofta (vid varje kilometer),
så jag kunde ju glädjas åt att det "snart" skulle vara över!

Försökte hålla modet -och tempot- uppe.
Även om skillnaden mellan "snabbt" och
"lågintensivt" inte blir så stor i mitt fall...

Vädret var perfekt!
Ingen vind, inget regn, mulet, ca 17 grader.
Det fanns faktiskt INGENTING att klaga på.

Fixade några "backintervaller" också!
Visserligen i nedförsbacke...
Men man känner sig genast, snabbare, starkare,
snygga... (nej, det sista var inte sant!)

Blev lite orolig när jag hörde skott...
Är buset uppe så här tidigt (i skott-Kärra)?
Men jag kom på att det nog ligger en skjutbana lite längre bort...

Vände dock när jag kom bort till golfbanan.
Det var redan många morgontidiga golfare
ute - som kanske skjuter snett?

Redan på väg hemåt!

Visserligen lika långt kvar,
men det går alltid lättare på sluttampen!
Trots evighetslånga uppförsbackar...
(fortsätt springa! fortsätt springa!)

Äntligen (redan!!?) hemma!!!

Motvilligt hade jag avverkat drygt 16.5 km!

Fantastiskt!

Belöningen låter inte vänta på sig.
Kaffe, ägg och fralla är aldrig så
gott som efter en (lång) runda!

Här gäller inte "bäst före", utan definitivt tvärtom.

Längtar redan tills det är dags igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar