Morsdag

"Sanningen får man höra av små barn och alkoholister."
Måste även tillägga att även ”stora” barn gärna säger
sanningen, i alla fall om sin mamma - till sin mamma.
Fick höra av (vuxna?) sonen
- apropå att jag snart fyller 50 (!!!???)

”Du ser inte ut som 50!
Du har i och för sig alltid sett likadan ut...
Så det kanske är så att du såg ut som 50 redan när du
var 30... Nej! Du såg fan värre ut när du var 30 än nu!”

Jamen! Tack då, eller?
Väljer att tolka det som en komplimang, eller nåt...

Jag frågade mina avkommor redan tidigt i veckan vad de
planerade för mig inför (sön)dagen. Jag ville bara påminna
om hur mycket jag såg fram emot alla överraskningar... (obs ironi)

De såg ut som frågetecken. Vadå söndag?
”Är det Robinson-final?”
(Nej - det såg jag fram emot FÖRRA söndagen)
”Fyller du år?”
Nej det är ju inte (riktigt) än...

Jag syftade på MORSdag!
Som vi firar lika mycket (läs: inte alls) som vi firar
födelsedagar, namnsdagar, och andra hittepå dagar som
Halloween osv (undantaget Hallå-vin och Kanelbullens-dag)

Dvs, jag förväntar mig ingen uppvaktning.
Men jag hoppas på en uppVAKNING!
Om jag vaknar så är det en bra dag.
Kan jag kliva upp själv ur sängen så är det ju strålande.
Ännu en dag äldre! Hurra! Snyggare, starkare och smartare.

”Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet”

Men jag har lärt mig att man ska fira sin mor,
sin far, sin man, barn, syskon, småkusiner,
grannar, vänner, kollegor VARJE dag.

För en dag kan det vara försent.

Så idag hade jag verkligen velat ta igen alla
ofirade mors-dagar. För det är inte bara morsdag idag,
det är ett år sen fucking jävla cancer tog mamma ifrån oss.

Så jag bakar en tårta till mig själv
- och äter en bit för mamma också.