Work@home, afterwork@home och
workout@home. Allt sker HEMMA.
Alltså, det funkar bra.
”Det blir inte bättre, men man vänjer sig”.
Man minns inte längre hur det ”brukar” bara.
Den ena dagen är den andra lik.
Man kan tro att tiden stannat.
Allt annat är ju satt på ”paus”... Men.
Härom dagen vaknade innan klockan och
kände mig sjukt stressad när jag plötsligt
insåg att halva maj har passerat!!?
”Tiden den stannar, när vi rör vid varandra...”
Det kanske stämmer? För tydligen har tiden rusat
iväg nu när vi absolut INTE får röra varandra,
utan måste hålla social distans...
Korttidspermittering innebär prioriteringar,
men saker måste ju hinnas med ändå.
Man kan ju inte skjuta upp allt till en
”vacker dag” hur länge som helst. Nåväl.
”Det löser sig, sa han som sket i vasken”.
Men. Det gamla talesättet stämmer inte alls.
I måndags hade vi STOPP i köksavloppet...
Kul när det händer nåt - eller inte!
Som sagt, den ena dagen är den andra lik.
Borde inte vara ett problem när man är tråkig
och ogillar förändringar och överraskningar.
Yes! Plötsligt händer det! Ingenting. Trist...
Men ibland måste man utmana sig själv...
Så nu jäklar. Här blåser förändringens vindar!
Jag testade yoga - på morgonen. (tillsammans med
en ung, vig, trådsmal, storbystad tjej som befann
sig på en veranda med havsutsikt på Costa Rica...)
Istället för att börja dagen med svettig,
andfådd löpning skulle jag... Andas!
Nej. Det gav inte riktigt den kick man behöver när man
känner sig stressad redan innan man går till jobbet.
(läs: sätter sig vid bordet i andra änden av rummet...)
Det var inte lugnande. Tvärtom. Men nu har jag testat.
Inte nog med det. När jag kom hem från jobbet
(läs: loggat ut ur datorn för dagen)
tvingade jag mig ut att springa.
”Vadå? Vad är det med det? Du springer ju hela tiden.”
Nja. Nu snackar vi ett upplägg som är trippel-döden för mig.
Att:
1. Springa på kvällen.
(när man mest av allt vill starta ett nytt avsnitt i någon serie)
2. Det hade viskats om att det var dags att ta tag i de där
förhatliga inte-ville-rvallerna. (få upp pulsen lite)
3. Mobilen (läs: musik, pod, ljudbok) fick stanna hemma!
Men skjut mig!
Den stora skillnaden från att bege sig ut på morgonen
är att hjärnan redan är igång och går på högvarv.
(i ordets mest negativa bemärkelse)
Hjärnan är igång och talar om att du är en gammal,
ful, allmänt dålig människa och en riktigt usel löpare.
Man känner sig bara deppig och trött.
Man vill VERKLIGEN hem till soffan och Netflix.
Mina inte-ville-rvaller gick inte "snabbt".
Man kan möjligtvis beskriva dem som "mindre långsamma"...
Fördelen var att jag fick lägga in extra många gångpauser!
Me like!
Började med uppvärmning.
Efter det sprang jag hem igen.
Jag behövde en ”teknisk paus”, för en ren skitsak...
Men jag återvände till snigel-spåret.
Efter 6 km kändes det väl ändå ok.
För då var det ju över!
Men det går inte att jämföra med att starta
dagen med en (riktigt) tidig morgonrunda.
Då känner man sig genast stark, pigg och
ung (i sinnet)!
Hjärnan är inte påslagen för att lägga in några protester.
Men - vem vet? Jag kanske varierar mig igen.
En vacker dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar