Äntligen - min blogg är född!!!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska skriva om!!?
Men om jag kan prata utan att ha något att säga, så ska jag nog kunna fylla en blogg utan att ha något att skriva...
Så fram med skämskudden, eller tryck på krysset i övre högra hörnet...

lördag 28 april 2018

Vår i luften och spring i benen!

Härlig fredag innan långhelg. Jobbelijobbade. Fikade, lämnade kontoret i vettig tid (innan arbetslusten skulle komma tillbaka och hålla mig kvar ett tag till...) Fikade igen, planerade inför helgen och storhandlade på COOP... 

Allt var planerat och klart inför en lång LEDIG helg! Men? Skulle ju inleda helgen med veckans långpass! Jag hade glömt att dricka ordentligt!!??? Kunde inte komma ihåg att jag druckit ALLS (förutom kaffe) under hela dagen? Så orutinerat! Fram med Resorb, låt det bubbla i glasen... Fast inget BUBBEL- det får vänta! 

Laddade med pasta, glass, brustablett med magnesium...  Laddade batterierna, i mobilen och i sportklockan. Laddade ner poddar och låtar till spellistan! NU var ALLT färdigladdat!

Eller? Är det kramp jag känner i vaden? Är helsenan svullen? Öm? Aj? Ont i knät när jag går i trappan! Fotlederna ömmar. Är det en klump i halsen? Håller jag på att bli sjuk? Vad konstig magen känns... 30 km är ju omänskligt långt! Hur kunde jag tro att jag skulle klara det?

Vad sent det blev? Jag måste sova! Jag kan inte somna!? Hjälp! Varför stressade jag hela veckan? Ingenting kändes bra! 

Perfekt - då är allt precis som det ska vara! Den dagen jag slutar noja - så är jag förmodligen död...

Vaknade till på natten (ok-då hade jag ju i alla fall somnat!) kissnödig. Då har jag inte druckit för lite... man får hitta de positiva tecknen...

Vaknade på morgonen - innan klockan. Kollade vädret - i appen! (varför kolla UT liksom?) Jaaa! Liten förbättring. Inget regn! Dags för frukost. Packade vätska och energi för att ha med under - och direkt efter passet.

Valde tröjan som gav skav på ryggen sist... Ingen mössa? (Säkert vårtecken!) Äsch! Det är ju bara en träningsrunda (fast längre...)

Redo! (men inte riktigt "redi"...)

Kände skoskav redan på vägen till soprummet, innan jag satt mig i bilen för att åka till motionsspåren (ingen miljöhänsyn idag...)

Så! Äntligen! Bara den "lätta" delen kvar! Bara att springa. Långt, lugnt och "skönt". Men tiden gick fort! Tyckte jag. Som lyssnade på poddar och musik. Det tyckte inte maken som "bara" sprang 19 km i ett snabbare tempo och sen satt i bilen och väntade... Avslutade med en (inte så snygg) spurt till sista låten på listan!

Hem till dusch och en sen lunch! 

Kroppen känns förvånansvärt "fräsch" efteråt (drabbades av "likstelhet" i ena foten men det släppte snabbt) även om energinivån var tillfälligt i botten... 

Men det är ju ett kärt besvär att åtgärda!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar