Man har kommit hem, (krasch)landat och smält intrycken.
Allting gick ju över förväntan!!? Vi blev inte sjuka eller skadade
(innan loppet). Flyget gick i tid på vägen ner (men i otid på vägen hem...)
Vi blev inte rånmördade i de mörka gränderna på väg från flygbussen
till hotellet mitt i natten. Vi hittade till och med närmsta vägen
(uppförsbacken) bland alla trappor. Vi blev inte matförgiftade av
hotellbuffen. Vi kom till start - och vi kom i mål!
Jag tror inte att NÅGONTING på denna resa till Mallorca
liknande den jag gjorde för nästan 30 år sedan...
Liksom ett kvalitetsvin har man mognat
- och tiderna har förändrats något.
Man solar inte topless insmord i olja längre...
Och nu var vi där för att SPRINGA!!?
Efter endast några få timmars sömn var det dags för
Frukostjoggen (fredag den 13:e) En prövning i värmen.
En test som min spray-tan inte klarade...
Men vi fick gott kaffe efteråt och man kunde på allvar
börja oroa sig för hur det skulle bli att springa ett
f-cking Marathon i sol och +25 graders värme...
Sen hade vi tid att se Palma och äta pasta
medan klockan räknade ner mot START...
Söndag morgon klockan 6 intogs frukost.
Transferbussen tog oss till startområdet.
5 minuter efter utsatt tid gick startskottet...
Spanjorer...
Första milen kändes lätt!
Sprang nästan förbi mig själv ett par gånger.
Tyckte inte ens att backarna var (särskilt) jobbiga!
Kände mig stark, snabb och snygg!
...tills jag fick syn på min spegelbild i ett skyltfönster...
Första varvet var det många löpare i stan,
så det var väl ganska tydligt att det pågick ett lopp.
Men på det andra varvet hade de flesta valt den
enkla vägen (HALV-marathon) och gått i mål...
Poliser och vakter hade fullt upp med att få turister
att hålla sig ur vägen på de smala kullerstensgatorna...
Vid 24 km blev jag omsprungen av ”Danny the legend”
som gjorde sitt 700e marathon... Imponerande, inspirerande!
...om jag jobbar på i den här takten är det bara 698 år
tills jag är legendarisk! Uppiggande tanke!
En kisspaus (efter Danny!) mer vatten, sportdryck
och bananer... (Bananer, bananer, överallt bananer)
och bara låta benen fortsätta. Svårare än så är det inte!
På det andra varvet var backarna något fler och
något längre... (men inte omöjliga!)
Efter 35 kände jag mig fortfarande stark,
men att det var onödigt många kilometer till mål...
Men konstigt nog märker man inte att det gått
flera timmar... Även tiden springer iväg!
Bara till att påminna sig själv om att jag gör detta frivilligt!
Då såg jag 4.30 farthållaren skymta framför mig!
Whoop whoop! Nu blir det REKORD!
Men vad f-n! Han cyklade ju! Fusk!
Och vad gör han nu? Är han på väg hem???
Han är ju helt ute och cyklar! Målet är väl åt andra hållet?
Hur långt är det kvar egentligen?
Det var OMÖJLIGT att hålla reda på kilometer skyltarna...
Jag såg inte skymten av den enorma katedralen heller någonstans.
Var jag ens kvar i Palma? Jodå. DÄR var publiken också!
Halleluja! Äntligen på väg mot målet.
Stannade inte vid sista vätskekontrollen,
tog en vattenflaska och fortsatte.
Sprang upploppet med 2 (!?) bananer i handen.
DEN känslan... när man passerar mål efter 42195 meter.
Den alkoholfria ölen som smakar himmelskt!
(till söta bakverk och fler bananer...)
Missade 4.30 med mindre än en minut! Skit samma!
Kunde inte gjort en bättre tid
- om det inte varit några kilometer kortare!
När vi samlat ihop oss fick vi springa för att inte
missa (den sista) transferbussen tillbaka till hotellet.
Den stod dock INTE där de sagt att den skulle stå.
Spanjorer... Vi hann ändå!
Vi bara gjorde det!
Palma Marathon Mallorca 2017
Follow the sun!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar