Det var värt att vänta ut bättre
(tränings)tider. Vädret blev inte bara
bättre (kunde knappast bli sämre än det
vågräta regnet) utan till och med "bra".
Inte bara solen gick upp,
utan även min morgon(?)trötta son,
som ville springa med sin mor!!?
Klart att jag väntade en stund till!
Så "direkt efter frukost" (tonårstid)
gav vi oss ut. Som väntat så "orkade"
han bara med mitt tempo i 5 km...
Vi fortsatte på varsitt håll.
Jag vann! Med mina totalt 16 km,
vann jag både i kategorin längst!
...och långsammast...
Nu är det mörkt och regnar igen!
Inte lätt att hinna med en lång runda
i dagsljus, dessa korta dagar.
Inte i mitt tempo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar