Men det som göms i skrubben som gud glömde
och jag (dessvärre) städat, kan vara borta för alltid...
Det var som ett rejält träningspass, inklusive
stretching, att rota fram adventsbelysningen
från det trånga utrymmet under trappan...
Tur jag började i god tid, redan förra helgen.
I vanlig (o)ordning fick jag ju prova mig fram för att
hitta vilken av de seriekopplade lamporna som var trasig...
Metervis med sladd skulle nystas upp,
skarvsladdar skulle skarvas...
Men... När gud till sist sade: Varde ljus!
...hade elektrikern redan dragit ledningarna
och mamma ställt fram staken i fönstret.
I GOD tid innan den första söndagen i advent!
Varde ljus! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar