Morsdag

"Sanningen får man höra av små barn och alkoholister."
Måste även tillägga att även ”stora” barn gärna säger
sanningen, i alla fall om sin mamma - till sin mamma.
Fick höra av (vuxna?) sonen
- apropå att jag snart fyller 50 (!!!???)

”Du ser inte ut som 50!
Du har i och för sig alltid sett likadan ut...
Så det kanske är så att du såg ut som 50 redan när du
var 30... Nej! Du såg fan värre ut när du var 30 än nu!”

Jamen! Tack då, eller?
Väljer att tolka det som en komplimang, eller nåt...

Jag frågade mina avkommor redan tidigt i veckan vad de
planerade för mig inför (sön)dagen. Jag ville bara påminna
om hur mycket jag såg fram emot alla överraskningar... (obs ironi)

De såg ut som frågetecken. Vadå söndag?
”Är det Robinson-final?”
(Nej - det såg jag fram emot FÖRRA söndagen)
”Fyller du år?”
Nej det är ju inte (riktigt) än...

Jag syftade på MORSdag!
Som vi firar lika mycket (läs: inte alls) som vi firar
födelsedagar, namnsdagar, och andra hittepå dagar som
Halloween osv (undantaget Hallå-vin och Kanelbullens-dag)

Dvs, jag förväntar mig ingen uppvaktning.
Men jag hoppas på en uppVAKNING!
Om jag vaknar så är det en bra dag.
Kan jag kliva upp själv ur sängen så är det ju strålande.
Ännu en dag äldre! Hurra! Snyggare, starkare och smartare.

”Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet”

Men jag har lärt mig att man ska fira sin mor,
sin far, sin man, barn, syskon, småkusiner,
grannar, vänner, kollegor VARJE dag.

För en dag kan det vara försent.

Så idag hade jag verkligen velat ta igen alla
ofirade mors-dagar. För det är inte bara morsdag idag,
det är ett år sen fucking jävla cancer tog mamma ifrån oss.

Så jag bakar en tårta till mig själv
- och äter en bit för mamma också.

Boktipset!

Ni na ni na ni nana!

Följer inte nyheterna om antal dödsfall i Corona.
Jag gör vad jag kan för att hålla ut (hålla in magen)
- och hålla avstånd.

Däremot engagerar jag mig gärna i fiktiva dödsfall,
där seriemördare lämnar lik efter lik efter sig.
Jag följer mördare i alla (serie)format.

Den ena dagen är den andra lik. Mer och mer lik...
Men för att undvika tristess, måste man variera sig.

Efter lika delar Netflix, Viaplay, SVTplay,
Nextory så måste man ibland vända blad. Gå vidare.
Variera sig. Titta, läsa, bläddra, lyssna...

Sista veckan har jag kommit in i ljudbokslyssnandet.
Svårt att sluta lyssna när det är spännande!
Just nu förföljer jag kriminalinspektör Emma Sköld.
Inte konstigt att jag hör röster i huvudet (och svarar dem)
när uppläsaren outtröttligt läser kapitel efter kapitel...

Familjens röster stänger jag effektivt ute med hörlurarna!

Ibland rör jag ihop ”mina” case...
Många ledtrådar att hålla reda på när man
förföljer flera seriemördare samtidigt.

Särskilt komplicerade blir fallen när man somnar ifrån ljudboken...

Bästa kombon är därför ljudbok och promenad.
Stigen runt Svankällan är vältrampad, kända
omgivningar, som inte bjuder på något nytt att se,
så man kan koncentrera sig på lyssnandet.
(missade tom när en älg stod intill slingan...)

Så nu tar jag helst en promenad både ”till jobbet” och ”hem”.
Sen kan man sätta sig i soffan och se hur det går med fallen
som utreds av TV-poliserna, innan man lägger sig i sängen
- och vänder blad.

Kalasdag!

Idag är ingen vanlig dag! Hurra!
När man äntligen får träffa sina kollegor live
(en stund, utomhus med social distans).
Då är det fest!

Glass och ballonger på Las Verandas!

Rörde ihop en chokladbollskladdkaka på förmiddagen
(fördelen med att vara hemma och baka - jag menar - jobba...)

Inga baktankar alls med att ta med en kaka till chefen när hon fyller år!

Hela gruppen (alla 5 flamingos) åkte hem till henne som
en överraskning för GEMENSAM, lunch, kaffe och fika!

Tänk att så (bra) hade vi det varje dag förut!

Att solen skiner, värmen har återvänt och
långhelg väntar gör inte saken sämre.
Sol ute och inne i hjärta och sinne.
Jag har världens bästa kollegor!
Och de har... Mig...

Vi har ju suttit ”isolerade” sen mitten av mars.
Kändes lite som ett förbjudet äventyr att ge sig av hemifrån...
Jag var helt uppstressad av att behöva klä på
mig människokläder och göra mig ”i ordning”.
Tänk att man brukade ge sig iväg ut såhär! Varje dag!!?
Hur hann man med!!?

Mascaran hade torkat efter att ha varit oanvänd i månader.
Jag fick hårspray i ögat när jag försökte få styr
på en frisyr som också tagit permission...
(idag är det för varmt för att få sätta på corånarluvan...)

Tog på mig en vanlig klocka,
den var inte omställd till sommartid...

Men nu ställer vi om till helg!
Och kanske håller sommarvädret i sig.
Så vi kan ha lite skön hemester några dagar!